Sagoprojektet

Nu har jag äntligen fått tillbaka elevernas fortsättningar på Gripön! Har varit så fruktansvärt förväntansfull över elevernas skapelser och nu är de äntligen här.

 

2017-02-17-13-33-07

Fick fantastiskt söta små brev från två av eleverna!

2017-02-17-13-34-01

Innehållet rörde mig till tårar. Att något så enkelt kan betyda så mycket.

2017-02-17-13-34-49

Fick så många texter och det tog mig ganska lång tid att läsa igenom alla – men det var värt det. Några hade gjort illustrationer och några hade hade fyllt flera sidor med text.

2017-02-17-13-32-52

Är så tacksam över att få ha varit en del av detta!

 

Alla hade skrivit helt olika fortsättningar på Gripön. Med uppgiften uppmanade jag till fri tolkning, och det berodde helt enkelt på att inte hämma barnens fantasi på något sätt. Jag tror det är ganska viktigt när man vill uppmuntra barn till skrivande. Begränsningar är ju aldrig kul.

Eleverna lyckades beröra med spänning – som vanligt med barns fantasi visste man aldrig vad som skulle komma – men också med att få mig att skratta. Nedan kommer några av mina favoritutdrag (där jag valt att ändra till korrekt stavning samt sätta in lite interpunktion för enklare läsning, men utan att ändra allt för mycket):

”Människorna behövde bara gå igenom byn för att komma till affären. Det fanns inte så mycket frukt i skogen, det här är en gammal ö.”

”Det fanns ingen skola eller så men de klarade sig ändå. De kunde föda barn på ön fast de som blev nyfödda, de var inte så lyckliga.”

”Men de hittade varsin grip och flög till en märklig ö. Den där ön får bli bra, sa de. Men när de kom fram och hade packat upp såg de att det var en skitö. Men farfar somnade och sov tills han dog.”

Det roligaste var nog att en av eleverna hade skrivit in mig som hjälte i sin saga. Vilken ära!

Nu ska jag sätta mig och skriva ett tackbrev till eleverna 🙂

Annonser

2 thoughts on “Sagoprojektet

  1. Fredrika skriver:

    Åh det var precis såna övningar i min barndom som gjorde att jag kom loss som skrivande person redan på lågstadiet. Fri läsning och fritt skrivande, var själslig näring. Även om skolan och efterföljande svensklärare gjort oänligt stor själslig skada sedan dess så har den livsnerven ändå överlevt.

    Liked by 1 person

    • Bokstund skriver:

      Så kul! Ja, jag tänkte att det säkert skulle vara roligt för eleverna, tänkte lite på vad jag själv skulle velat göra i lågstadiet. Bra svensklärare är så viktiga för intresset… Men skönt att du stått på dig och fortsatt med skrivandet ändå! 🤗

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s