Drömsk debut i Amsterdams aristokrati

burton_miniatyrmakaren_omslag_inb

 

Miniatyrmakaren är Jessie Burtons debut, och den har nått stora framgångar både i Burtons hemland Storbritannien och i stora delar av världen. Romanen förväntas filmatiseras under kommande år.

Miniatyrmakaren skildrar ett aristokratiskt liv i händelsernas mittpunkt Amsterdam under slutet av 1600-talet. Dit anländer Nella för att påbörja sitt nya liv med sin nya make och hans familj. Hon kommer från en fattig men välkänd familj, och ser sin nya tillvaro som en slags räddning från misär och ungmöliv. Men hennes make är sällan hemma, och när han är det undviker han henne.

Nella vantrivs och försöker förgäves ta sin plats som husets härskarinna, en position makens syster fortfarande äger. Det enda hon får härska över är ett miniatyrhus i nästan exakt kopia av hennes nya hem. Nella beställer miniatyrer tänkta att fylla sitt miniatyrhus med, där tanken är att de ska vara ett tidsfördriv, men miniatyrerna är inte riktigt vad de verkar vara och leder Nella på ett gåtfullt och farligt äventyr.

Miniatyrmakaren är en storslagen debut som ger oss en inblick in i det ännu blomstrande 1600-talets Amsterdam. Med sina mystiska inslag och Burtons skarpa språk, skickligt översatt av Leif Janzon och Charlotte Hjukström, blir Miniatyrmakaren inget mindre än drömsk.

Denna bokrecension var ett resultat av månadens läsutmaning.

 

Titel: Miniatyrmakaren

Författare: Jessie Burton

Utgivningsår: 2015

Översättare: Leif Janzon & Charlotte Hjukström

Förlag: Modernista

AdlibrisBokus

Bloglovin’  │ Instagram

Annonser

Smarrigaste fetaoströran

Om det finns något jag inte skulle klara mig utan, så är det denna fetaoströra. Om jag bara fick ta med en sak till en öde ö, så skulle det vara denna fetaoströra. Så god är den. Jag äter den gärna med någon typ av bröd, chipati funkar utmärkt, men också baguette eller tortilla. På bilden äter jag den med en bit pita som jag hittade hemma. Den är också god att äta med morot- och gurkstavar, eller som tillbehör till något grillat. Toppen till fredagsmyset!

 

Tidsåtgång: under 10 minuter

Du behöver (för 2 portioner):

150 g fetaost

ca 1,5 dl turkisk yoghurt eller creme fraiche

2 klyftor vitlök

1 tesked olivolja

1 tesked fryst eller färsk chili

salt/örtsalt efter smak

 

Gör så här:

Smula fetaosten med en gaffel i en skål.

Hetta upp olivoljan med chilin och den pressade vitlöken. Låt fräsa en liten stund utan att vitlöken får färg. Det brukar räcka med ca 2 minuter. Vill du ha mer hetta kan du med fördel addera mer av både vitlök och chili.

Häll blandningen över fetaosten och blanda med ca 1,5 dl yoghurt. Vill du ha din dipp lösare är det bara att blanda med mer yoghurt. Dippen ska få en lite rosa ton.

Smaka av med salt/örtsalt.

Servera!

2017-03-18 20.46.29.jpg

Dippen håller i upp till 5 dagar i kylen.

Jag har blivit inspirerad av det recept på Foodish, som du hittar här.

Bloglovin’  │ Instagram

Reader Problems Book Tag

Hittade denna enkät hos Bokföring enligt Monika, och har sett många andra göra den. Tänkte att det kanske skulle vara en kul grej, så nu hakar jag också på!

 

1. Du har 20.000 olästa böcker i din bokhylla, hur bestämmer du vad du ska läsa?
Ofta är det någon bokrygg som sticker ut lite extra. Om den dessutom har en lockande titel och baksidestext är det mycket möjligt att jag väljer den. Om inte läser jag nog varje bokrygg tills jag hittar något som låter intressant både på titeln och baksidestexten. Min läsning beror mycket på humör och sinnesstämning  🙂

2. Du är halvvägs genom en bok och du känner inte något för den. Ger du upp läsningen eller läser ut den?
Jag fortsätter läsa, såvida den inte är helt usel då. Har hänt att jag läst någon bok med dåliga meningsbyggnader eller dålig översättning eller för dålig formgivning (eller allting), och då gett upp. Men det händer inte ofta.

3. Slutet av året kommer med stormsteg och du har inte avslutat din läsutmaning. Försöker du läsa ikapp och hur i så fall?
Jag har faktiskt inte någon stor läsutmaning. Jag läser så mycket i plugget att jag inte vet riktigt var jag ska kategrisera alla böcker, och vill läsa för läsandets skull. Brukar däremot försöka utmana mig själv varje månad med en mindre typ av läsutmaning, mer om det kan du läsa här.

4. Omslagen på böcker i en serie du älskar matchar inte, hur hanterar du det?
Det är såklart tråkigt, men de hade nog fått ta plats på bokhyllan som alla andra böcker ändå. Bäst hade ju varit om man kunde vänta på att nya utgåvor med matchande omslag kom ut, då hade jag gjort det.

5. Alla omkring dig hypar över en bok du inte gillar. Vem bondar du med som har liknande känslor?
Ingen. För mig spelar det ingen roll om andra inte tycker samma som jag. Smaken är ju som baken 🙂

6. Du läser en bok offentligt och känner hur du börjar gråta. Hur hanterar du det?
Jag bryr mig inte så mycket. Känsloreaktioner på böcker är väl helt naturligt?

7. Uppföljaren till en bok du älskar har precis kommit ut men du har glömt vad som hände i förra boken. Läser du om boken innan du går vidare?
Om jag har glömt, så ja. Är en sån som gärna läser om bra böcker.

8. Du vill inte att någon ska låna dina böcker, hur säger du på ett trevligt sätt nej till någon som frågar?
Svårt! Är en sån där som gärna lånar ut bra böcker, men det har hänt att jag fått tillbaka dem ganska skamfilade. Det är ju väldigt tråkigt. Om jag verkligen inte vill så skulle jag nog säga något i stil med att det är en favoritbok som är väldigt värdefull för mig. Om den är det, då. Annars skulle jag nog låna ut den.

9. Du har plockat upp fem böcker den senaste månaden men inte kommit någonvart med dem. Hur kommer du över en lässvacka?
Jag har faktiskt gjort ett helt inlägg om det! Det kan du läsa här. Men kort skulle jag nog säga att jag skulle försöka ge läsningen mycket tid, och försöka se till att läsningen blir riktigt mysig.

10. Det är många böcker som har kommit ut och som du bara måste läsa, hur många böcker köper du?
Som den student jag är lånar jag faktiskt mycket böcker. Om jag verkligen vill ha böckerna önskar jag mig dem av familjen (har ju turen att fylla år på sommaren så det blir en hel del böcker både på sommaren och på julen!), eller försöker köpa på rea/med rabattkod. HEJA BIBLIOTEKEN!

11. Efter du har köpt alla de där böcker du bara måste läsa, hur lång tid sitter de i din bokhylla innan du faktiskt läser dem?
Inte länge, förutom om jag har någon särskild plan för dem.

Bloglovin’  │ Instagram

Första korrekturet är skickat!

Igår satt vi i grupper och arbetade fram gemensamma korrektur till våra skribenter. Tanken är att vi ska vara minst två på varje text, både så att alla som vill jobba med korrektur får möjlighet att göra det, men också så att vi som gör ändringar inte behöver ansvara för det helt själva. Jag tycker att det är ett bra upplägg. Det tar bort mycket av bördan som det oundvikligen blir då detta ändå är första gången vi ger ut en bok. Vi vill naturligtvis att antologin ska bli så bra som möjligt, så vi är alla okej med att lägga ner mycket tid på den trots att detta egentligen ”bara” är en halvfartskurs.

När jag skriver korrektur menar jag egentligen både korrektur och all annan typ av textgranskning, eller ”textförbättring” som min lärare uttryckte det. Vi tittar inte bara på det språkliga utan ger även förlag på ändringar på innehållslig nivå. Det är denna innehållsliga nivå som tar tid. Vi har även fått jobba lite med formen på några av texterna.
Jag är, tillsammans med andra, redaktör för fyra olika texter. Två av texterna jag jobbar med är noveller, och två är dikter.

Så här gick min arbetsprocess till inför utskicket av första korret: först granskade jag texten på egen hand hemma, gjorde anteckningar på vad som kunde ändras och vad som kunde tas bort och liknande. På detta la jag ungefär en arbetsdag. Jag hade redan gjort ganska mycket anteckningar om texterna inför urvalsprocessen, så nu hade jag möjlighet att gå lite djupare ner på detaljnivå.

Sedan satt jag med mina grupper från klockan 10 till klockan 17 igår. Phew! Har nog lite nackspärr idag. Missade ungefär vad som hände i livet igår då jag i princip satt hela dagen med näsan i olika texter. Runt 13 bestämde vi oss för att det var dags för en matpaus. Det blev sushi!

När vi satt i grupperna gick vi igenom texterna ord för ord, mening för mening, och tittade gemensamt på respektive korr. Vi hade ibland fokuserat på olika saker, ibland var vi inte helt överens om ändringar och ibland höll vi helt med varandra. När vi inte höll med varandra blev det lite knepigt, men vi lyckades efter en kort tids diskussioner alltid komma fram till en kompromiss. Vi skrev in alla våra ändringsförslag i olika Google docs som sedan skickades ut till skribenterna efterhand som vi blev färdiga.

Nu ser vi fram emot att få tillbaka skribenternas ändringar! Flera har varit mycket tillmötesgående, och vi vet att några redan börjat ändra i sina texter efter vår feedback.

Bloglovin’  │ Instagram

Författare med stort F

103725_13074887_o_1.png

Det är natten. Författaren och den som skriver – Karolina Ramqvist

Det var det ovanliga ljusgrå omslaget som lockade mig. Formatet: avlångt, både högre och smalare än en pocket. Jag hade inte hört talas om Karolina Ramqvist innan (vilket kan tyckas vara konstigt), och jag hade ingen aning om vad essän skulle handla om. Men jag ville läsa den, och det gjorde jag – mycket snabbt. Boken är nämligen mycket kort, och det känns som att när den egentligen börjar komma igång på riktigt är den slut.

Det är natten är en högaktuell essä skriven av Karolina Ramqvist. Den behandlar de eviga frågorna som aldrig tycks tömmas ut, frågor som: Vad är en författare? Vad gör en författare? Och vad är då ”en som skriver”? Men framförallt, kan en kvinna vara en författare? Hon drar paralleller med Virginia Woolf och Bodil Malmsten, och jag kommer på mig själv med att jämföra det tidiga 1900-talets författarkvinna med vår nutida författarkvinna. Det egna rummet och allt det där. Familjeliv och författande, och allt det där.

Jag är egentligen lite sen på bollen; essän gavs ut i början av september förra året (2016), men visst är sent bättre än aldrig?

På bara 84 sidor förklarar Ramqvist en längtan efter att bli författare med stort F, men också en längtan bort från allt som har med författandet att göra. Ramqvist skriver om hur hon under en dag går av och an i lägenheten och försöker komma på vad hon ska skriva för anförande hon ska kunna dra på sina inbokade författarbesök där hon skall tala om sin femte bok, ”Den vita staden”, som strax ska komma ut när essän skrivs.

Under sina vandringar fram och tillbaka påminns hon om något och vi får följa med i hennes tankegångar om vad en författare egentligen är och gör. Hon försöker komma fram till ett svar på den eviga frågan nästan alla journalister envisas med att ställa en författare: Varför skriver du? Mot slutet ger Ramqvist ett svar, som kanske inte är så tillfredsställande för journalister, men som så många andra skrivande människor kan känna igen sig i och förhoppningsvis få tröst i: ”Jag skriver för att skriva.”

 

Titel: Det är natten. Författaren och den som skriver

Författare: Karolina Ramqvist

Utgivningsår: 2016

ISBN: 9789113074887

Förlag: Nordstedts

AdlibrisBokus

Bloglovin’  │ Instagram

Den romantiserade läsaren

Brasan sprakar och värmer hela rummet. Läsaren sjunker djupare ner i sin breda öronlappsfåtölj framför elden, slänger upp fötterna på fotpallen och suckar belåtet. Läsaren slår upp boken och börjar fridfullt läsa; det finns inga ljud som stör. Ibland sträcker sig läsaren efter sin kopp te som alltid är precis lagom het och alltid tycks vara lagom full. Tedoften från läsarens favoritte blandar sig med den svaga doften av trycksvärta från glödande tidningspapper och svavel från tändstickorna som kastats in i elden bara en liten stund tidigare.

20170321_171931

Rummet är dunkelt, men ändå tillräckligt ljust för att läsaren inte ska ha några problem med att läsa. Kanske beror det på dagsljuset som letat sig in i rummet, men troligast beror det på den sprakande brasans ljus och ljuset från det tända stearinljuset som står på ett litet sidobord bredvid läsaren. Utanför smattrar regnet mot fönstret, tillräckligt lågt för att läsaren inte ska störas av det, men också tillräckligt högt för att läsaren ska höra det.

Boken läsaren har i handen är ständigt tillräckligt underhållande för att läsaren inte ska vilja lägga ner den, och läsaren glider snart in i en annan värld där den sprakande brasan och det smattrande regnet enbart fungerar som en mysfaktor, eller en fast punkt i verkligheten. Emellanåt, men inte alls ofta, avbryter läsaren sin läsning, och då enbart för att smutta på sitt alldeles lagom heta te.

20170321_171954

Hur ser din ultimata bokstund ut?

Bloglovin’  │ Instagram

Välskriven och överraskande debutroman

2017-03-17 16.23.48.jpg

Disclaimer av Renée Knight

Tänk dig att du en dag finner en bok som handlar om ditt eget liv. Visst låter det spännande? Tänk dig nu att den boken också handlar om din död. Det är vad som händer Catherine i Disclaimer. Catherine hade innan upptäckten av boken levt ett alldeles vanligt liv, men bar på en mörk hemlighet, en hemlighet författaren till boken verkar känna till…

Disclaimer är en skickligt framställd psykologisk thriller. Den är författad av Renée Knight, som har en bakgrund som dokumentärfilmsregissör och manusförfattare för brittisk tv.  Disclaimer är hennes debutroman, och den har sålts i över 25 länder. En uppföljare är redan påbörjad, och filmrättigheterna till debuten är sålda till Hollywood.

Disclaimer är välskriven på ett ganska lättläst språk. Läsningen flyter på bra, men den är inte särskilt spännande. Knight lägger ut små pusselbitar här och var, men pusselbitarna är antingen för spretiga eller för intetsägande. Ibland kändes det som att Knight inte riktigt själv visste vad hon ville åstadkomma.

Jag hade svårt för den till en början. Den var inte riktigt så spännande som jag hade hoppats. Jag hade bildat mig en egen uppfattning som inte verkade stämma, och det gjorde mig besviken. Jag fortsatte trots detta läsa, och efter att jag läst kanske halva började jag äntligen komma in i handlingen och tycka att den var läsvärd. När jag började närma mig slutet av boken (eller åtminstone andra halvan) kom jag verkligen in i den, och den vände från att vara ganska bra men utdragen till att vara bra och överraskande.

Sammantaget är Disclaimer en lyckad debut, och jag ser fram emot att läsa uppföljaren.

 

Titel: Disclaimer

Författare: Renée Knight

Utgivningsår: 2015

Översättare: Maria Bodner Gröön

Förlag: Etta

AdlibrisBokus

Inspireras av konst

Som skribent är det bra att ha en stor samling inspirationskällor. Inspiration är oerhört viktigt för mig, och något som verkligen inspirerar mig är faktiskt konst. Ibland söker jag upp något specifikt på internet. Det kan räcka med ett ord. Ibland går jag på museum. I detta inlägg vill jag dela med mig av ännu en inspirationsskälla som förhoppningsvis kan stimulera någon kreativ själ.

Kanske har ni sett att jag äntligen har en ny logga här på bloggen? Det är helt och hållet tack vare fantastiskt skickliga Amanda E Larsson, som så bussigt gjorde en till mig efter mina önskemål! Titta in på hennes konstsida här vetja, för supermycket inspiration!

Det är hennes konst jag vill dela med mig av i detta inlägg. Hon fick välja några konstverk själv och berätta något om dem, och sedan valde jag några konstverk som jag kommer att skriva en kort skönlitterär text om. I slutet av inlägget bjuder jag på två skrivarövningar lagom till helgen. Hoppas ni blir inspirerade! Klicka på bilderna för att se Amanda E Larssons texter.

 

 

Nedan kan du se mina val av Amanda E Larssons konstverk, och om du klickar på bilderna kan du se en kort mening som jag skrev efter att ha låtit mig själv inspireras.

 

 

Fredagsövning 1: Välj ut någon av bilderna i inlägget, och skriv sedan en skönlitterär text utifrån den. Hur får konsten dig att känna? Testa att placera konstverket i en ovanlig miljö, vad händer där? Släpp alla hämningar och låt bara konsten (och inspirationen) föra din penna!

Fredagsövning 2: En bild, en mening. Välj ut en (eller flera) av bilderna och skriv en enda mening om den, ungefär som jag gjort med mina val.

Om du blir inspirerad till att skriva något på din egen blogg tar jag tacksamt emot en länk, och vill du kommentera en liten text här nedanför läser jag jättegärna vad konsten lockat fram hos dig!

Inspireras du av någon konst?

Bloglovin’  │ Instagram

Plugga vidare: Litteraturvetenskap

Nu börjar det bli dags att söka vidare till universitet, så jag tänkte att jag kunde dela med mig av mina erfarenheter av universitetsstudier! Först ut: litteraturvetenskap.

Jag visste tidigt att jag ville arbeta med litteratur. Som barn skrev jag många egna ”böcker”, vilka alltså var hopvikta A4 som jag häftade på mitten. De ligger någonstans hos mina föräldrar och dammar nu. Min mamma tog med mig och min syster till biblioteket minst en gång i veckan i flera år, och där fick vi låna så många böcker vi orkade bära. Jag var alltid med i en tävling som jag tyvärr glömt vad den heter, som gick ut på att läsa så många böcker man kunde under sommarlovet. Vann alltid några fler böcker. De står fortfarande i min bokhylla. Så när det blev dags för mig att söka till universitetet så var valet självklart: jag skulle läsa litteratur.

Jag har haft väldigt kul under mina år som litteraturvetenskapsstudent (typ längsta ordet någonsin?), men det har också varit mycket tungt. Här kommer några av mina erfarenheter, kanske kan det hjälpa någon vilsen själ som funderar på litteraturvetenskap? Jag hoppas ni inte blir alltför avskräckta!

Om man är sugen på att söka litteraturvetenskap är det viktigt att veta att man inte enbart kommer få läsa skönlitterära texter. Det är också en hel del facklitteratur man måste läsa. Mest tid spenderar man på valfri plats med näsan i en bok (eller två).

Jag rekommenderar att sitta i skolbiblioteket där så gott som allt finns som referensmaterial, eller på något annat bibliotek så att man åtminstone får in en pluggrutin. Det är så lätt att tänka att man ”pluggar efter frukosten… efter duschen… efter lunchen” o.s.v. när man sitter hemma. Som litteraturstudent måste man vara beredd på att låna eller köpa mycket böcker. Smartast är att anteckna lite i ett anteckningsblock bredvid under tiden man läser, för det kommer man ha användning för under kommande seminarier.

Man har seminarier ca 1-3 gånger i veckan (åtminstone på GU). På dessa förväntas det att man har läst all litteratur till det seminariet och att man är redo att samtala om det man läst. Ibland pratar man i helklass, ibland i mindre grupper. Oftast är samtalen lärarledda.

När jag läste grundkursen hade vi föreläsningar en gång i veckan. Gå på dessa! Jag missade tyvärr några för jag inte trodde att det var så viktigt, men insåg sen att jag fick dubbelt (om inte mer) så mycket arbete som de som gick på föreläsningarna.

Vissa veckor är det väldigt mycket att läsa, medan det andra veckor var en ganska okej mängd. Oftast är det dock väldigt mycket. Det gäller att ha god självdisciplin om man ska läsa litteraturvetenskap. Kurserna examineras primärt genom uppsatser, muntliga redovisningar och aktivt deltagande på seminarierna, så det gäller att ha koll.

När jag läste fortsättningskursen hade vi en temakurs som hette Vislyrik. Det var den roligaste kursen jag läst i litteraturvetenskap! Den var så annorlunda, och även lite praktisk. Litteraturvetenskap är annars typ enbart teoretisk. Vi hade ett seminarietillfälle då vi blev handledda i att skriva egen vislyrik, och jag skulle inte säga att någon av oss var särskilt duktiga, men det var otroligt kul! Mycket av seminarietiden gick åt till att lyssna på olika visor och sedan analysera dem. Vi hade väldigt givande diskussioner, och jag önskar att jag kunde gå den igen. När jag sedan skrev B-uppsats valde jag att skriva om barnvisor, och det var också en superrolig upplevelse.

På de högre kurserna (nu tänker jag alltså fortsättnings- och fördjupningskurserna) har man en hel del teori. Själv tyckte jag att teorikurserna var jätteroliga, medan många av mina kursare tyckte att de var supertråkiga. Smaken är som baken, som man så fint säger.

Nu läser jag en kurs i barnlitteratur, och den är definitivt en stark konkurrent om bästa kursen i litteraturvetenskap. Egentligen är jag nog mer intresserad av litteratur för lite äldre barn, pekböcker intresserar mig inte jättemycket, men denna kursen är jättekul ändå.

Det är lika bra att vara ärlig här: ja, jag tappade läslusten flera gånger. Det är helt enkelt väldigt tungt att läsa så mycket som man gör när man läser litteraturvetenskap. Men jag hittade alltid tillbaka till den. Hur jag hittar tillbaka till läslusten kan ni läsa om här. När jag ser tillbaka på mina år som litteraturvetenskapsstudent inser jag att jag trots allt tungt ändå har haft väldigt kul, och jag skulle aldrig vilja byta ut mina kunskaper i litteratur mot något annat. När man läser litteraturvetenskap blir man, förutom fasligt pretentiös (åtminstone en tid – har man tur går det över), mycket allmänbildad. Det kanske låter konstigt, men jag känner att jag, tack vare litteraturvetenskapen, har kunskaper inom många fler områden än jag hade haft om jag läst något annat.

Bloglovin’  │ Instagram

Provtryck skickat! 

Nu har vi äntligen skickat tre olika uppslag till provtryck! Vi ska be om att få våra olika uppslag på tre olika papper: ett tunt vi spanat in som används i serien om Korpringarna (vi ringde tryckeriet som tryckt böckerna och frågade vad de använt för papper), ett papper vi hittade som påminner om det första pappret men är betydligt tjockare, och ett papper som tryckeriet själva ska få bestämma efter sina egna erfarenheter och kunskaper.

Vi vill göra ett provtryck redan nu för att se huruvida vår idé med svarta författarsidor fungerar. Erkänner att jag fortfarande ställer mig skeptisk till det. Visst är det väldigt snyggt, men jag har svårt att se det genomförbart på ett bra sätt. Att gå upp i papperstjocklek kan hjälpa så att det svarta inte lyser igenom på baksidan, men det kan också göra att sidorna inte får den premiumkänsla åtminstone jag önskar. Vi har valt offsettryck, vilket även det försvårar att ha en helsvart sida. Färgen kan lättare blöda igenom i texten, och i så fall funkar det kanske inte att låta författarnamnet stå i vitt mitt i det svarta.

När vi kom till LAB1 stötte vi på ännu en utmaning  InDesign var borttaget från datorerna… och vi gör all formgivning i InDesign. Vi löste det genom att sitta på ”lärarplatsen”, alltså den plats längst fram vid whiteboarden som ser över alla andra platser. Den datorn hade, tack och lov, fortfarande InDesign. Så det löste sig ganska bra ändå, i alla fall denna gången.

Vi skrev ut det vi skickat till provtryck på vanligt papper och antecknade på det vad vi gjort, vilka typsnitt och typstorlekar vi använt och så vidare. Min idé, lite egoboost här. Kändes som ett smart sätt då vi inte alltid har tillgång till InDesign, och vi behöver visa upp vad vi gjort för våra lärare.

Det ska bli spännande att se hur det blir! Kanske blir jag motbevisad 😊

Kan också stolt meddela att vi nu fått vårt eget postfack i korridoren! Känns ganska stort ändå.

Bloglovin’  │ Instagram