Bearbeta känslor med skrivande

Det är tufft att hålla alla känslor inom sig, både de onda och de goda. Ibland har man ord som bara måste ut, måste få ta plats, måste finnas. Då är skrivandet ett bra hjälpmedel. I detta blogginlägg tänkte jag ta upp lite om hur man kan gå tillväga när man vill bearbeta känslor med skrivande, samt berätta lite om hur jag gör. Tänk dock på att en del känslor behöver bearbetas med professionell hjälp, och att skrivandet då enbart ska ses som ett hjälpmedel.

För dig som skriver på dator:

Skapa en ny mapp bland dina dokument som du döper till ”Känsloyttringar” (så heter min), eller något roligare som kanske ”Starka ord” eller ”Ordbajsande” (ett av mina favoritord) eller något helt annat. Hojta gärna bland kommentarerna om du har någon superbra titel! 

I den mappen sparar du ALLT du skriver (eller skapar på annat sätt) när du bara vill få ur dig alla de där orden som bara måste ut, det spelar ingen roll om det är anteckningar eller dokument eller videos eller vad som egentligen. Alla de där orden kan någon gång få en helt ny betydelse än den du hade när du skrev dem, och därför är det bra att spara dem på en bra plats. Jag använder ofta mina egna känsloyttringar som stoff och inspiration till mina ”riktiga” texter.

Om du vill vara ännu mer strukturerad kan du sortera alla filer i undermappar, exempelvis efter känslotillstånd. Så jag har till exempel ”Lyckorus”, där jag sorterar in alla filer som behandlar någon typ av lycka, och ”Hjärtesorg”, som väl egentligen är motsatsen till föregående. Har även en som heter ”Skitnödigt” där jag sorterar filer som behandlar olika pinsamheter.

För dig som skriver för hand:

Ha ett utvalt block som du alltid skriver dina känslor i. Här kan du med fördel vara kreativ med dekorationer och teckningar och färger. Jag har alltid ett block vid datorn som jag skriver i, och sen för jag över det i datorn när jag känner mig redo.

Allmänna tips:

Strunta i regler och ”hur man ska skriva”. Skriv hur du vill, stanna inte om du skriver fel för det är bara att gå tillbaka senare. Skriv så fort du hinner med tankarna och tappar du bort dig var det förhoppningsvis inte så viktigt ändå.

Jag skriver oftast i tredjepersonperspektiv eller i ett allvetande perspektiv, mest för att skapa distans men också för att jag föredrar det.  Tredjepersonperspektiv är när man beskriver en person, alltså ”han/hon/hen köpte bananer”, och då har man inte tillgång till karaktärernas inre. Man kan alltså inte skriva ”hon var så lycklig att hon ville skutta”, för det kan berättaren inte veta. Den allvetande berättaren vet allt som pågår, både inuti karaktärerna och utanför dem. Detta perspektiv är vanligast i barnböcker men inte så vanligt för vuxna då det kan tyckas att berättaren ”skriver läsaren på näsan”. Jag kan dock tycka att detta perspektiv är lite trevligt, beroende på situation såklart. Vill man vara nära sin text skriver man med fördel i förstapersonperspektiv, alltså som”jag”.

Använder du skrivandet som ett hjälpmedel för att bearbeta känslor?

Lycka till med känsloskrivandet! 

Bloglovin’  │ Instagram