Våga skriva dåligt

Jag sätter ganska hård press på mig själv när det gäller det mesta, även gällande mitt eget skrivande. Förut hände det ofta att jag inte skrev på flera veckor eller månader för att jag satte en sådan press på mig själv att det jag skrev måste vara bra. Och det kändes inte okej. För att försöka komma ur det tankemönstret skapade jag mig ett eget motto:

”Skriv hellre dåligt än inget alls.”

Du har säkert hört eller läst det tidigare i någon variant. Och det är så sant, och så bra. Man kan alltid redigera en text till det bättre. Alltid. Inget måste vara perfekt direkt. Eller ens någonsin. Skrivande får ta tid, faktum är att det bör ta tid. Att få något i skrift är viktigare än att få det korrekt.

Och när det gäller längd så tänker jag likadant. Det är bättre att jag skriver en sida än ingen alls. Bättre att jag skriver en scen än ingen alls. Bättre att jag börjar än inte alls.

Sen, när jag är redo, går jag tillbaka i texten och redigerar den tills jag är någorlunda nöjd eller tills jag inte orkar längre. Lägger till ett ord här, tar bort ett ord där. Och jag gör likadant med mina blogginlägg. Jag lägger aldrig upp ett första utkast. Mina inlägg har alltid gått igenom några redigeringsvändor innan det publiceras. Ibland tvingar jag mig själv att sluta pilla och bara publicera, för någon gång måste en text anses färdig. Eller åtminstone någorlunda färdig. Kanske tillräckligt färdig.

Det kan ta timmar innan jag börjar redigera en text, men det kan också ta dagar, veckor, månader och år. Vissa redigeras aldrig. Vissa slängs. Vissa glöms bort och hittas många år senare.

Men tänk om det är så dåligt att det är oanvändbart? Ja, det kan såklart hända. Men det gör inget, för du har skrivit. Och bara för att det är oanvändbart för det projekt du håller på med för tillfället betyder det inte att det är oanvändbart för något annat. Jag sparar så gott som allt. I alla fall så mycket jag kan. Eller så mycket jag vill, men det är inte riktigt sant för jag har kvar texter som gör mig så ledsen att jag aldrig vill se dem igen men jag vet att någon gång kan jag behöva dem. Så de får finnas kvar ändå. Mycket har jag kvar i gamla block jag fått av mina föräldrar för längesedan. Vissa har jag sparade i min trogna surfplatta. En del har jag sparat i olika dokument på datorn och olika moln. Lite har jag sparat i min telefon.

Jag tror aldrig att jag läst en perfekt text. Jag kanske har trott att jag gjort det, kanske på den tiden då jag inte visste hur en text skulle vara uppbyggd och inte kände till att det fanns några svenska skrivregler. Då när orden granar och grannar såg ungefär likadana ut. Finns det verkligen något sådant som ”en perfekt text”?

Bloglovin’  │ Instagram