Tunn historisk roman om en sorgevandring

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

Sigrid lockas till den svarta döden. Hon lämnar Sverige med en sillabåt och vandrar sedan i pestens fotspår, ofta förklädd till man för att kunna vandra obemärkt. Hennes gång är dyster och hon är inte intresserad av varken att hjälpa eller att stjälpa, att lära känna någon eller att slå sig ned någonstans under en längre tid än det tar att få något i magen och att sova. Hennes sorg tar sig uttryck i hennes vandring, hennes vandring blir den hon är.

Tiden är inte än känns tunn. Prosan är enkel; språket känns punktat, staplat, som ett första utkast. Vi hinner inte lära känna vare sig någon individ eller någon plats. Snabbt går Sigrid eller vem hon för tillfället utger sig för att vara vidare, från pestsmittad stad till trasig bebyggelse. Kanske är det så det är för Sigrid där hon går, för djupt nere i sorgen för att orka bry sig, men det blir en platt läsning.

Titel: Tiden är inte än

Författare: Elin Boardy

Utgivningsår: 2017

Förlag: Wahlström & Widstrand

ISBN: 9789146233060

Adlibris │Bokus

Bloglovin’  │ Instagram

Annonser

Tre böcker jag tar med mig på jobbresa

När ni läser det här är jag redan iväg på en två veckor lång jobbresa. Men förtrösta icke! Jag har redan förberett flera blogginlägg för er att avnjuta under min frånvaro – bland annat ett inlägg avsett att göra er lite klokare på vem jag är och ett inlägg om olästa böcker i min bokhylla.

Jag kommer nog inte ha så mycket tid över för läsande de kommande två veckorna, säkert inte mer än kanske någon timme på kvällarna om jag orkar, så jag tar bara med mig tre böcker. Fler än så hinner jag inte, och jag vill inte ha för lite läsmaterial med mig heller.

Två av dem, Falling man av Don Delillo och Scum Manifest av Valerie Solanas, har jag med mig då min läsutmaning denna månaden är politisk litteratur.

Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George har jag med mig för att den verkar mysig, och vem vill inte vara i en liten bokhandel i Paris?

Bloglovin’  │ Instagram

Månadens läsutmaning: juli

Ibland är det svårt att komma på själv vad man ska läsa (och sedan att skapa tid för läsandet), så tanken med denna återkommande utmaning är att göra det lite lättare, samt att bjuda in till nya läsningar. Varje månad lägger jag upp en läsutmaning med ett speciellt tema här på Bokstund och avslutar inlägget med några tips på böcker som faller inom det valda temats ramar. Hur många böcker du väljer att läsa under utmaningen är upp till dig! Tanken är att utmaningen skall sluta i någon form av recension här på Bokstund, samt att jag får läst något jag annars kanske inte skulle läsa (eller ta mig tid att läsa).

Är du redo att se vad månadens tema är? *trumvirvel*

 

Månadens läsutmaning blir… politisk litteratur!

 

På fördjupningskursen i litteraturvetenskap hade vi en temakurs om politisk litteratur. Då läste vi bland annat Falling man av Don Delillo och det politiska dramat De smutsiga händerna av Jean-Paul Sartre. Annars läser jag egentligen ganska sällan politisk litteratur, och jag har tyvärr glömt mycket av den litteratur vi läste på kursen. Det blir väl lätt så när man trycker in så mycket litteratur på en så kort tid. Men denna månaden ska det bli ändring på det!

Nedan kan ni se några tips på politisk litteratur. Tipsa gärna om mer i kommentarerna!

Processed with VSCO with f2 preset

Har du läst någon politisk litteratur?

Bloglovin’  │ Instagram

Fyra sätt att hjälpa en författarvän

Igår bloggade Michaela von Kügelen på Debutantbloggen om fem sätt att hjälpa en författare. Kul grej, tänkte jag, så idag delar jag med mig av ytterligare fyra sätt man kan hjälpa en författarvän. 

Om ni inte redan läst Michaela von Kügelens tips så föreslår jag att ni gör det nu, klicka här för att komma direkt till inlägget. Bilden nedan är en förenklad version av inlägget, lånad från @debutantbloggen på Instagram

FB_IMG_1499256614233

Fyra sätt att hjälpa en författarvän

Fråga efter boken på bibliotek och bokhandlar som inte har den. Be dem köpa in den. Bibliotek köper ofta in efterfrågade böcker.

Fråga efter boken på bokhandlar som har den, till slut kanske en anställd bestämmer sig för att läsa den själv och tipsar om den i butiken.

Köp boken till vänner i present. En bra bok är väl alltid en uppskattad present 🙂

Ställ ett exemplar med omslagssidan utåt i bokhandlar så att den syns mer. Då är chansen större att besökare plockar upp den och köper den.

Har du fler tips? Dela gärna i kommentarerna! 

Bloglovin’  │ Instagram

Banal fantasy med en dåligt utförd grundidé

Jacob har alltid känt sig utanför och annorlunda. Han växer upp med farfars fantastiska berättelser om ovanliga barn på en avlägsen ö, barn med övernaturliga förmågor. På ön lever barn som kan sätta eld på vad som helst med bara en beröring, barn som måste ha tunga blyskor på sig för att inte flyga iväg, och barn som inte syns (när de inte bär kläder). Där bodde farfar tillsammans med andra flyktingar i flera år under föreståndarinnan Miss Peregrines skyddande vingar.

Men så dör Jacobs farfar under mystiska omständigheter. Jacob är den som hittar honom, och de var inte ensamma. Jacob, som varit oerhört fäst vid sin farfar, får för sig att det var ett monster som mördat honom. Men innan han dör hinner farfar säga några sista ord, en gåta som verkar ha som ändamål att Jacob ska ta sig till ön. En psykolog meddelar familjen att Jacob utsatts för ett djupt trauma, och i ett försök att bli kvitt sina rädslor angående farfars död beslutar sig Jacob för att leta reda på barnhemmet hans farfar berättat så mycket om.

Jag hade höga förväntningar på Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs, och kanske är det just därför den föll så platt för mig. Grundidén är bra – men den är dåligt utförd och blev tyvärr en ganska banal fantasy som försöker för mycket och lyckas för lite. Den är ofta långdragen till den nivå att det kändes som att författaren behövde fylla ut ett visst teckenantal. Ibland verkar Riggs ha försökt arbeta upp en stämning men den kulminerar aldrig utan vänder innan den når någon betydande höjd.

Utgåvan jag lånade på biblioteket (se bild på den ovan) innehöll så många typografiska fel, för att inte tala om alla översättningsfel, att läsningen tillslut inte längre kändes njutbar. Jag gillade trots det formgivningen – de märkliga svartvita fotona och det gultonade pappret med tjockare gramvikt bidrog mycket till känslan. Synd att det inte räckte hela vägen.

 

Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Författare: Ransom Riggs

Översättare: Sanne Näsling

Utgivningsår: 2016

Förlag: rabén&sjögren

ISBN: 9789129703931

Adlibris │Bokus

Bloglovin’  │ Instagram

Min skrivrutin under en vecka i bilder

Denna veckan har jag bott helt själv i mitt gamla barndomshem. Mina föräldrar behövde någon som kunde ta hand om huset och katterna när de var bortresta, och jag behövde semester och tid att skriva på min novell.

Processed with VSCO with f2 preset

De bor ganska idylliskt ute på landet några kilometer utanför en liten by. Att bo där har varit ungefär som att bo på ett hotell med all inclusive i en vecka – förutom att jag fått städa undan efter mig och göra min mat själv. Samtidigt har jag haft tillgång till ett helt hus ute på landet och fått välja min mat helt själv, så win win egentligen. Veckan har nästan uteslutande ägnats åt skrivande på en novell som jag sedan skickade till Novellix novelltävling. Så här har min skrivrutin under veckan sett ut i bilder 🙂

När jag vaknade på morgonen låg jag kvar en stund i sängen och läste. Det gör jag ofta hemma när jag är ledig också. Läser just nu Hobbiten av J.R.R Tolkien. Riktig mysläsning!

Efter någon timme gick jag upp och gjorde frukost. Jag vill gärna säga att jag varierade den under veckan, men jag åt nog flingor och hönökaka med brie och salami varje dag. Inte särskilt nyttigt, men under semestern får man unna sig lite.

Snapchat-2048507517

Sen var det dags att börja jobba! Till vänster kan ni se en typisk skrivoutfit/mysoutfit. När jag skriver är det viktigt att jag är bekväm.

Jag ställde ett klaffbord framför ett fönster i vardagsrummet. Det är så bra ljus där, och fin utsikt över trädgården och skogen bakom. Jag stal ett ljus från min syster och satt sedan där i några timmar om dagen. Ofta drack jag te och ibland limevatten. Ibland åt jag kokosboll eller frökex. Det gäller att fylla kroppen med bränsle när man skriver 😉

Här satt jag länge med pennan i ett hårt grepp och redigerade den utskrivna novellen. I ett block skrev jag ner tankar och idéer jag fick när jag läste. Det kunde vara saker som ”skriv om en scen här” eller mer specifikt som ”lägg till denna scenen här”, men också anteckningar om jag hittade några luckor som jag behövde fylla men ännu inte visste hur.

Processed with VSCO with f2 preset

Några timmar om dagen har tillbringats i ryggläge med en katt på magen. När jag redigerat det utskriva dokumentet i några omgångar har jag lagt mig för att läsa det högt med alla redigeringar. Mina föräldrar har tre katter så jag har haft gott om solidariska lyssnare.

När jag var nöjd förde jag in alla ändringar i dokumentet i datorn som min snälla lillasyster lånat ut till mig under veckan och såg till att spara varje redigeringsrunda som ett nytt dokument. När jag gjort alla ändringar läste jag även det dokumentet högt och ändrade när jag kom på något nytt eller såg något slarvfel. Sen skrev jag ut novellen igen (tack mamma för att jag fick låna skrivaren, det var guld värt!) och la mig i ryggläge med en katt på magen för ännu mer högläsning.

Processed with VSCO with f2 preset

På tisdagen träffade jag en fin vän på en fika i byn. Jag lät henne läsa igenom novellen och ge synpunkter. Jag blev förvånad över att hon läste hela – hon läser egentligen inte så mycket skönlitteratur. Så bara det kändes som ett gott tecken! När hon läste studerade jag hennes ansiktsuttryck och kroppsspråk. Hon reagerade precis så som jag hoppas att en läsare ska göra. Hon gav även värdefulla kommentarer som gjorde novellen ännu bättre.

Ibland botaniserade jag bland böckerna i mina föräldrars bibliotek. Där kan man alltid hitta något spännande.

Det har varit ganska svårt för mig att skriva denna novellen. Den går under genren skräck, och trots att jag läst mycket skräck var detta första gången jag skrev något läskigt själv. Dessutom har den varit ganska berättartekniskt svår – den har två olika perspektiv och berättas i två olika tempus. Men det har varit väldigt spännande, och framförallt fruktansvärt kul!

På fredagen hade jag ärenden i byn igen, fast själv denna gången. Då passade jag på leva ut en gammal författardröm. Vem vill inte sitta på ett café och skriva?

Valde ett bord bredvid brasan. Ute regnade det. Kändes riktigt mysigt. Jag fick inte gjort så mycket men det var ändå stämningen jag ville åt, och den fick jag.

När jag började bli hungrig på kvällen bestämde jag mig för att arbetsdagen var slut (förutom på fredagen). Till middag varierade jag faktiskt lite, nedan ser ni något jag kallar studentcarbonara. Till maten (och även en stund efteråt) kollade jag på Miss Fisher’s Murder Mysteries. Har ni sett det?

När jag gick och la mig läste jag lite till i min bok.

Processed with VSCO with f2 preset

 

Fredag kväll fick Fajter nog. Han tyckte nog att novellen var färdigredigerad. Jag höll inte med utan satt kvar i några timmar till. Jag hittade ständigt nya saker att lägga till eller ta bort eller skriva om. Jag var rädd att jag skulle överredigera novellen, men samtidigt ville jag skicka in en så färdig novell som möjligt. Om jag fick skulle jag nog kunna sitta i flera dagar till och ändra småsaker, men tillslut bestämde jag mig för att novellen någon gång måste anses vara åtminstone någotsånär färdig.

 

Klockan elva på fredagskvällen skickade jag in den! Det kändes ungefär så här:

I lördags firade jag med grekisk tapas. Jag har inte läst igenom novellen sedan jag skickade in den, men jag kan den nog utantill vid det här laget.

Jag vill gärna höra från er andra skrivande människor! Hur ser er skrivrutin ut, om ni har någon? Har någon av er också deltagit i Novellix novelltävling?

Trevlig söndag på er!

Bloglovin’  │ Instagram