Bästa montern – Lördag

Det finns många riktigt bra montrar på bokmässan, som vi vet, så i år tänkte jag att det skulle vara kul att kora två montrar som ”de bästa”. Den första att kora, den som avslöjas i detta inlägg, var riktigt lätt. Den är ny, spännande och rolig och förtjänar utan tvekan ett omnämnande. Den andra var svårare, men mer om det imorgon.

Den första montern till nominering äääär:

Novellix!

I år hade Novellix två montrar. Den ena var precis som vanligt, men den andra hade ett spännande nytt koncept: godisbutiktema! Så himla originellt? Och kul.

2018-09-29 06.09.06 1.jpg

I montern kunde mässbesökarna köpa noveller i lösvikt. Jag kunde såklart inte låta bli, så det blev en fin liten hög med noveller. Bredvid novellerna kunde mässbesökarna ta ”riktigt” godis (plus i kanten) att mumsa på, och det fanns randiga papperspåsar att lägga sitt plockgodis (alltså novellerna) i. Precis som i en godisbutik.

Hittade du till Novellix nya konceptmonter?

Bloglovin’ │ Instagram

Annonser

Bokmässan – Lördag

Igår var dagen äntligen kommen – första bokmässedagen! Tur att jag ska gå idag också, det finns så mycket mer att se och lyssna på.

Jag upplevde att det var fler besökare än vanligt, och färre utställare än tidigare år. Flera montrar verkade vara tomma eller fyllda med sittplatser, något jag inte noterat tidigare år.

Området kring de större förlagen gick inte att passera snabbt – och då menar jag inte för att det fanns så mycket att se, vilket det givetvis också gjorde, utan för att det verkade vara där många besökare hamnade (och stannade).

2018-09-29 06.09.02 1.jpg

Jag sniglade förbi Printz Publishing när Jojo Moyes var där och signerade. Hoppas alla i kön hann få sina exemplar signerade och sina selfies tagna, för kön var riktigt lång. Häftigt med en så stor internationell författare ute på golvet!

I år ville jag ta det lite lugnare på mässan än tidigare år. Tidigare har jag haft möjlighet att gå alla fyra dagar och verkligen se hela mässan, och även gå på seminarier och andra program. Då hade jag ett ganska tajt schema med programpunkter som skulle hinnas med, och det var kul och lärorikt … men jag kände att i år skulle det bli för stressigt, och jag ville att mina bokmässebesök 2018 skulle bli roliga och avslappnade.

Jag var på lite olika samtal, varav ett handlade om att skriva bättre. Samtalet var mellan Fanny Wijk, kulturredaktör för Göteborgs-Posten, och David Lindén, ledarskribent för Nerikes Allehanda.

2018-09-29 06.09.08 1.jpg

De gav bland annat tipset att om man sitter fast, om man har en ordblockad, kan man börja skriva för hand. Bara ”kludda” för att försöka få igång flytet igen, att skriva stödord.

Vid frågan om hur de gör om man inte lyckas få sin text att lyfta, om den inte blir publicerad, svarade David Lindén något som jag tyckte var himla klokt: han citerade Ulf Lundells odödliga ord att en inställd spelning också är en spelning. Med det menade Lindén att en skriven text bidrar till ens egna skrivande utveckling, även om den inte blir publicerad. Klokt, tycker jag.

Förutom Lindéns ord ovan tar jag med mig något annat från samtalet också, och det är: Skriv. Skriv om. Skriv om igen. Och igen. Och igen. Och … igen.

2018-09-29 06.09.07 2.jpg

På bokmässan blir man törstig, och då är det bra att det finns vatten tillgängligt i många montrar. Förutom vatten hittade jag även en slush i NE:s monter. Tror det var kiwismak. Kul idé!

På Fantastikscenen lyssnade jag på ett samtal om H.P Lovecraft. Samtalet var ganska rörigt och luddigt, men jag fick med mig lite därifrån också.

Anders Fager talade bland annat om att när man skriver skräck är det viktigt att förhålla sig till internet. Man behöver ibland fråga sig vad konsekvenserna är för att världen ser ut som den gör. Och alltid ha i bakhuvudet, att det som är läskigt är det okända. Att överdriva beskrivningar och liknande ger läsaren en för god blick över vad de har framför sig, och det kända är inte lika läskigt.

2018-09-29 06.09.07 1.jpg

Hos Piratförlaget lyssnade jag bland annat på ett samtal med journalisten och författaren Carolina Neurath, som nyligen släppt en ny bok, Brännmärkta. Den här boken har jag sett flera gånger på sociala medier och den verkar riktigt bra.

På samtalet berättade Neurath att en karaktär i boken är inspirerad av Breivik, och att hon fick jobba mycket med det. Det var svårt att ta sig in i hans tankesätt.

2018-09-29 06.09.09 1.jpg

För Neurath gäller det att hitta tid för skrivande i små luckor här och där. Ibland får hon sätta av tid för skrivandet, och då är det bra att hon jobbar på sitt ”vanliga” jobb varannan vecka. Neurath sa också något fint som jag verkligen tog fasta vid:

”Att skriva är en form av återhämtning.”

Som journalist är det viktigt att vara korrekt, förklarar Neurath, men i en bok har man möjligheten att sväva iväg och hitta på saker. Neuraths böcker är inspirerade av verkligheten, som många andra, men de är inte verkligheten. Vidare berättade hon att hon har en idé till nästa bok, och det kommer att bli något helt annat än Brännmärkta. Spännande!

Bonus

Här är en liten bokbonus – en ny mysrysare för unga av Ingelin Angborn, författaren till bland annat Mebel-trilogin.

2018-09-29 06.09.04 1.jpg

Har du också varit på bokmässan i år? Vad tyckte du var bäst?

Bloglovin’Instagram

Tipsa mig! Bokmässan 2018

Årets Bokmässa är redan i full gång, och imorgon blir mitt första besök för i år. Vad får jag absolut inte missa? Lämna en kommentar!

Ska du också på Bokmässan i helgen? Hade varit väldigt kul att ses. Hojta till om du ser mig!

Bloglovin’ │ Instagram

Pluggstuga

September betyder, förutom höst, att skolan dragit igång. Denna terminen fördjupar jag mig ännu lite mer i litteraturvetenskap. Jag har valt två ämnen att fördjupa mig i: gotik och skräcklitteratur samt litteratur för unga.

Båda kurserna är läskurser, och det innebär i princip att jag som student får en lista på böcker att läsa, och när jag läst allt och känner mig redo begär jag att få tenta av.

Det här upplägget passar mig så himla bra. Jag älskade föreläsningarna i litteraturvetenskap när jag läste på grundnivå, men jag älskar ännu mer att läsa (och ”forska”) på egen hand. Det passar också extra bra just nu då jag planerar att jobba mer än tidigare.

Trots att kurserna bara är på 25% vardera är litteraturlistan ganska omfattande. Därför har jag valt att börja med gotikkursen för att påbörja kursen i litteratur för unga lite senare. För tillfället läser jag Udolphos mysterier av Ann Radcliffe. Den står först på primärlitteraturlistan och är också först i avseende till när verken på listan publicerats, och jag tänkte ta dem i ordning.

Just nu ser min pluggrutin ut ungefär så här:

Jag läser (noggrant) ett kapitel i Udolphos mysterier. Så fort jag läst klart kapitlet sätter jag mig vid bordet och antecknar allt jag minns från kapitlet.

Sen gör jag om det ett par gånger om dagen.

När jag fått sekundärlitteraturen kommer jag kunna komplettera mina anteckningar.

Jag är så glad över möjligheten att få fördjupa mig ännu mer i två ämnen jag tycker så mycket om. Gotik och skräcklitteratur är ett personligt intresse jag länge velat utveckla på en mer professionell nivå, och litteratur för unga har jag fördjupat mig i vid sidan av mina ”vanliga” litteraturstudier på grundnivå. Att nu få lära mig ännu mer, och dessutom på avancerad nivå, känns fantastiskt.

Hoppas ni har en fin vecka!

Bloglovin’Instagram

En emotionell berg-och-dalbana i ny spionroman

Hon som inte vet – en recension

Tack till Norstedts för pressutskicket!

Vivian Millers liv kan från utsidan tyckas vara perfekt: en lycklig liten familj i en villa i ett tryggt område. Men på insidan av den slätstrukna fasaden bubblar något helt annat.

Hon som inte vet är Karen Clevelands debutroman. Cleveland har själv arbetat som CIA-analytiker i åtta år, och de sex sista specialiserad på antiterrorism. Hon har det gemensamt med sin huvudkaraktär.

Vivian Millers uppdrag är att avslöja ryska spionceller i USA. En dag kommer hon över en mapp med ryska infiltratörer – vilket drar igång en komplicerad härva av lögner och svek. Vivian har tidigare tvingats välja mellan familj och jobb. Nu tvingas hon välja mellan familj och land. Vivian agerar på ren instinkt när hennes familj hotas – men vem är det egentligen som hotar dem?

Trots att Hon som inte vet är en thriller om spioneri ligger inte tyngdpunkten i romanen på just det, som en först kan tro, utan på en slags familjeskildring. Hennes arbete är viktigt – men tidskrävande. En vilja att finnas där för sina barn slåss med en vilja att avancera på jobbet. Maken uppmuntrar till arbete och Vivian förlorar mycket i hemmet. Hennes barn växer upp utan henne. Samtidigt försöker hon lista ut hur mycket av hennes liv som är en lögn. Cleveland är duktig på att göra sina läsare känslomässigt involverade. Det är knytnävar i magen och snabba svängar i en emotionell berg-och-dalbana.

Cleveland väver skickligt ihop det förflutna med nuet, samtidigt som läsaren hela tiden tänker på framtiden. Hjärnan går på högvarv. Jag försöker också lösa mysterierna som uppdagar sig. Försöker förutse händelser, försöker tyda det förflutna. Teorier avlöser varandra, de små grå cellerna arbetar och jag känner mig som Hercule Poirot.

Allt verkar helt omöjligt. Vivian ställs ständigt inför omöjliga val och sidorna bläddrar nästan av sig själva. Och sen löser sig allt i slutet … eller gör det det?

2018-06-09 06.00.48 1.jpg

Vem kan du lita på? Kan du lita på dig själv?


Några väl valda ord om Hon som inte vet:

Känsloladdad, lömsk, oberäknelig


Tips!

Gillar du teveserien The Americans? Då kommer du gilla den här.


Titel: Hon som inte vet

Författare: Karen Cleveland

Översättare: Jessica Hallén

Utgivningsår: 2018

Förlag: Norstedts

ISBN: 978-91-1-308129-8

Adlibris │Bokus

Bloglovin’  │ Instagram

Parallelskrivande

Idag har jag suttit fastklistrad vid datorskärmen större delen av eftermiddagen. Vissa dagar är det så. Då är det jag och skärmen.

Äntligen har jag börjat skriva bokrecensioner igen. Just denna, som jag arbetar på idag, har jag arbetat på i ett par månader. Inte aktivt, såklart, men dokumentet skapades någon gång i juni och har fyllts på lite under juli och augusti. Och nu är den nästan klar.

Jag är just nu i klipp-och-klistra-fasen. När jag skriver börjar det oftast med en hel massa lösryckta fragment – ibland enstaka ord, ibland hela meningar, ibland hela stycken. Det är först när jag är i det här stadiet jag börjar sammanställa allt till en ”riktig” text, en text med en röd tråd.

Jag har saknat att skriva recensioner. Jag har aldrig slutar skriva kommentarer om det jag läser, jag har bara inte hittat tiden att skriva ordentliga recensioner. Jag har en sådan innerlig önskan att den text jag producerar och publicerar, oavsett var, ska bli bra. Och då är det så lätt att skjuta på skrivandet tills dess att man verkligen har tiden för det.

Idag har jag verkligen haft tid för skrivande. Förutom bokrecensionen har jag även påbörjat någon form av krönika. Eller kanske ett kåseri. Eller en kolumn. Eller bara en text. Den handlar, inte helt otippat, om skrivande. Och om höga ambitioner i skrivandet.

Klockan är i skrivande stund halv sju, och jag sitter här med en ofärdig krönika, en halvfärdig bokrecension och ett snart avslutat blogginlägg. Det har som sagt blivit mycket skrivande idag. Parallelskrivande. En bra skrivardag.

Snart ska vi påbörja middagen. Tills dess ska jag fortsätta skrivandet – åtminstone en liten stund till.

Hoppas ni har en fin helg!

Bloglovin’ Instagram

Balkongskriver

Sak jag velat göra i flera år: sitta på balkongen och skriva. Sak jag gjort de senaste veckorna: suttit på balkongen och skrivit. Och ätit vaniljglass. Det var en oväntad bonus.

Mest har jag skrivit mejl och blogginlägg. Det har inte blivit något skönlitterärt. Inte än, men det kommer.

Mejlen har mest varit till kurshandledare angående höstens kurser. Blogginläggen är bland annat det här. Det blir något helt annat att kunna sitta utomhus och skriva. Jag har saknat det från när jag bodde hos mina föräldrar och kunde sitta på altanen och skriva och läsa.

Nu när det är höst börjar jag bli sugen på att återuppta min text jag påbörjade förra NaNoWriMo. Jag har min anteckningsbok från den tiden här bredvid mig. Den längtar efter att fyllas med bra idéer. Jag tror jag måste börja där, så jag vet hur jag ska fortsätta.

Bloglovin’Instagram

Första höstboken 2018

Idag är årets första höstdag! Hösten är, som de flesta som läser här vet, min favorittid på året. Jag får alltid så mycket läslust på hösten. Och matlust. Och baklust. Och livslust, rent utav.

Det blev ett nytt bokinköp i veckan. Jag kunde inte låta bli. Skallra är Fiona Cummins debut. Läsaren utlovas en otäck berättelse om en psykopat mer skrämmande än Hannibal Lecter, och en inblick i dennes hjärna.

Inleder ikväll första höstdagen med denna ruskiga bok, trevligt lässällskap och kvällsfika.

Hoppas ni har en fin helg!