En riktigt god jul

”På julaftons morgon vaknade Morrigan till dofterna av kanel, citrus och vedrök. En brasa sprakade glatt i eldstaden, och på sänggaveln hängde en stor, röd strumpa, proppfull med småsaker.”

ur Nevermoor av Jessica Townsend

Jag har streckläst Nevermoor och kom just till kapitlet om dagen innan julaftonen (”Slaget om julafton”, ett mycket mysigt kapitel) igår kväll. Idag inleder jag julafton med kapitlet om julafton, ”En ganska god jul”.

Tomtegröten puttrar på spisen, och när den är klar ska vi se sista avsnittet av årets julkalender. Imorse hittade vi presenter i våra julstrumpor – tomten hittade hit trots att jag nyligen flyttat. Vi ska ha en ganska lugn morgon idag, vi bestämde att vi skulle gå upp tidigt så vi hinner utnyttja dagen och ta det lugnt.

Jag ser så mycket fram emot julmaten. Det gör jag varje år. Det är favoriten med hela julafton. Det och allt pynt, all stämning. Jag tycker att vi varit riktigt bra på stämning här hos oss i december. Vi har haft massor med tända ljus, en fin gran, julmusik på repeat, julfilmer nästan varje kväll.

Idag firar vi tillsammans med min sambos familj – vi blir 14 stycken, så det blir ett stort firande. Imorgon reser vi till min familj för ett betydligt mindre firande.

Önskar er alla En riktigt god jul! 🌟

Bloglovin’ Instagram

Annonser

Ny läsning

Det kanske största (eller möjligen enda?) problemet med att jobba med böcker är att man ständigt bombaderas av sådant man vill läsa. Och samtidigt minskar ju tiden för läsning, eftersom man jobbar. Knepigt, det där.

Jag brukar ändå (för det mesta) läsa på baksidan av sådant som fångar min blick. Ibland kan jag avgöra på studs om det är något för mig eller inte. Jag känner ju ändå mig själv. Men ibland går det inte. Då brukar den få vila tills jag bestämt mig.

Jag kom nyligen hem med två såna böcker som jag visste direkt att jag ville läsa. Den ena var Nevermoor av Jessica Townsend. Jag har sett den florera på Instagram för ett par månader sedan men glömde bort den. Sen när jag började arbeta på bibliotek såg jag den lånas och reserveras himla mycket. En dag kom den med budet (böcker som varit ute på vift hos andra bibliotek, samt böcker som reserverats och skall hämtas) till biblioteket jag arbetade på. Den var inte reserverad, så jag lånade snabbt ut den till mig själv.

Nevermoor lockar på baksidan om att vara i klass med Harry Potter, och eftersom Harry Potter var en av mina största läsupplevelser som liten (och stor, såklart) var det givet för mig att ta hem och läsa den. Morrigan Crows magiska förbannelse är första delen i serien Nevermoor, så om jag tycker om den har jag fler i serien att se fram emot.

Den andra var Mysteriet på Asthall, den första delen i Mitfordmorden av Jessica Fellowes. Boken nästan skrek på mig i bokhyllorna på Akademibokhandeln. Omslaget är så fantastiskt: otroligt vackert och man får genast en uppfattning om boken. Jag såg direkt på omslaget att det var en bok för mig. (fast jag har ju ännu inte läst ett ord i boken så jag kanske ska vara lite försiktig med hur jag uttrycker mig) Sen, när jag senast jobbade ett pass på Akademibokhandeln, låg den bara där i hyllan på lunchrummet. Ett recensionsexemplar. Och när jag gick låg den inte längre kvar där, utan i min väska.

Jag har en märklig förkärlek för böcker som utspelar sig på tidigt 1900-tal i England. Eftersom Fellowes är en av författarna till den populära teveserien Downton Abbey väntar jag mig inget annat än att jag kommer bli förälskad i Mysteriet på Asthall.

Hur som helst, nu har jag mycket spännande läsning framför mig! Och jag blundar för drivorna med böcker jag köpt och ännu inte läst… Tillsvidare.

God helg på er!

Bloglovin’Instagram

Världslitteraturhuset

Den 1 december 2018 öppnade Världslitteraturhuset i Göteborg. Jag hade den stora äran att få hjälpa till med förberedelserna av det nya biblioteket, så jag tänkte i detta inlägg berätta lite om det. Tyvärr missade jag invigningen (men egentligen är det inte alls synd om mig, för jag var på julmarknad i Tyskland med min familj och sambo), men jag hörde att det blev riktigt bra med ett stort besökarantal.

Världslitteraturhuset ligger precis vid Gamlestads Torg i Göteborg. Här passerar många spårvagnar, vilket förhoppningsvis kommer leda till att biblioteket får många besökare. Jag tror, men det är bara en misstanke och inget jag fått bekräftat, att Världslitteraturhuset kan vara det tredje största biblioteket efter Stadsbiblioteket vid Götaplatsen och Frölunda bibliotek i Kulturhuset.

2018-12-13 07.42.50 1.jpg

Biblioteket ligger utspritt på tre våningar: på första våning är det skönlitteratur för vuxna samt det mesta av fack, på andra våning är det litteratur för barn och unga och på tredje våning är mångspråk samt språkvetenskap, historia och geografi. På våning ett och tre finns gott om studieplatser, studierum och sköna fåtöljer.

På våning fyra ligger Berättarministeriet.

På våning fem ligger personalrummen. Här finns ett vilorum, platser att sitta och arbeta, ett trevligt kök (med automat för varm choklad!) och en trevlig uteplats. Där uppe har man fin utsikt över hela stan.

Veckorna innan öppning var det fortfarande mycket att göra. Gamla böcker hade flyttats från biblioteket i Gamlestaden till nya Världslitteraturhuset, andra bibliotek hade skänkt böcker till Världslitteraturhuset så att hyllorna skulle fyllas och nya böcker hade köpts in. Möblerna var fortfarande på väg och målarfärgen hade knappt torkat på väggarna.

Jag hade fått se skisser på hur de planerade att det skulle se ut redan i augusti när jag sökte jobb på biblioteken i Östra Göteborg. Varje våning har en egen färg och ert eget tema. Till exempel är våningen för barn och unga grön och inspirerad av naturen. Allt är väldigt fint och fräscht – det är en väldigt trivsam plats att vara på. Jag kommer nog skriva många uppsatser där.

2018-12-13 07.42.50 2.jpg

Jag har arbetat där som biblioteksassistent ett par gånger sedan det öppnade och jag trivs väldigt bra där. Alla är så trevliga och jag känner att jag får chans att utveckla mig. Där har man uppdelat kortare pass på olika våningar, och ibland får man ensam sköta en våning. Det känns stort med ett sådant ansvar.

Jag ser fram emot att se Världslitteraturhuset växa i Göteborg, att fler ska hitta dit och att själv arbeta där mer.

Bloglovin’ │ Instagram

Biblioteksmysteriet

Fem minuter före stängning gick två litteraturstudenter fram till utlåningsdisken med en trave dammiga böcker som knappast lånats ut på år. De petade på touchskärmen i hopp om att skärmsläckaren skulle vakna – men till ingen nytta. Vi hade redan hunnit stänga av självutlåningen i hopp om att få stänga i tid denna lördag.

Jag höll inne en suck när jag hänvisade dem fram till mig, men kände mig på litet bättre humör när de lade fram sina utvalda böcker.

Traven var hanterlig: böckerna var alla inbundna i olika nyanser av beige och ungefär i pocketstorlek, totalt inte högre eller bredare än min hand. Överst låg det rosa bibliotekskortet redo.

Jag drog dem en efter en över plattan för att avlarma dem. Ferlin, Södergran, Boje. Jag motstod en plötslig impuls att dela med mig av minnen från en kurs i vislyrik. Vet att jag kan prata på om den långt efter stängning om jag får chansen.

Så kommer vi till sista boken i högen, Bellman, och jag sitter redo med fingret på F11 för att skriva ut kvitto och avsluta utlåningen. Men … så dyker ett meddelande upp mitt på rutan och mitt finger svävar i luften. Utlåning är ej möjlig, säger den, för boken saknar post i programmet. Men, informerar meddelandet, det finns en annan post med samma nummer. Vill jag använda den? Jag klickar ja, och plötsligt hoppar programmet in på en helt annan låntagare än den jag varit inne på.

2018-12-13 05.57.33 1.jpg

”Konstigt!” tänker jag. ”Ett biblioteksmysterium!”

Den nya låntagaren är bosatt i en annan stad i ett annat län, och har inga böcker varken reserverade eller utlånade.

Än mer mystiskt blir det när jag efter flera klick hit och dit inser att bokens nummer är identiskt med det låntagarnummer som programmet hoppar in på. Boken verkar ha tilldelats ett låntagarnummer!

Efter flera försök att lösa problemet vid disken, och efter att biblioteket officiellt haft stängt i åtminstone fem minuter, får jag erkänna mig besegrad. Mina små grå celler löste inte mysteriet. Boken vann. Den får övernatta på biblioteket. Jag frågar låntagaren om det känns okej att hämta boken vid ett senare tillfälle, varpå hon skrattar och säger att det går bra. Hon vill också hem innan mörkrets officiella inbrott.

De två studenterna lämnar biblioteket en bok kort efter bibliotekets stängning, och biblioteksassistenten stänger biblioteket full av ny upptäckarenergi.

Glad tredje advent!

Bloglovin’ │ Instagram

Julpyntar på jobbet och den märkligaste matlådan

Visste ni att jag uppgraderats från biblioteksassistent till professionell tomtenisse och juldekoratör? Så är det!

 

Förra lördagen hade Kortedala bibliotek öppet på en lördag för första gången. Jag var där och fyllde ut personalstyrkan, och fick den stora uppgiften att julpynta. Så, iförd tomteluva, pyntade jag granen.

Vi hade inte jättemånga besökare, men med tanke på hur hastigt beslutet att hålla lördagsöppet hade tagits, var besöksantalet över förväntan. Som väntat kom många barnfamiljer, men det kom också besökare för att skriva ut papper, låna om böcker och några ville bara återlämna böcker.

Jag hade en kortare rast vid vilken jag intog den konstigaste måltiden jag nånsin tillagat (förhoppningsvis den konstigaste, jag hittar på rätt mycket konstigt). Om någon av er får för sig att testa den innehöll den det här:

Konstig pastarätt av grejer jag hittade i kylen

*Kokt spagetti jag hittade i kylen

*Brunsås gjord på lite vatten, lite mjölk, lite grädde och så en massa kryddor

*Salami

*Ärtor

* Ostskivor

*Hackad paprika

Låt den annars fungera som inspiration till alla som behöver laga matlåda snabbt och inte tror att de har något ätbart i kyl och frys. För ätbar blev den faktiskt.

Jag tog mitt uppdrag som julpyntare på största allvar. Granen bestod av två olika plastgranar som nästan gick att sätta ihop ordentligt (den blev lite vinglig), och för att dölja färgskillnaden i barren valde jag att hänga upp så mycket pynt som möjligt. More is more, vet ni. För att täta några märkliga platser som saknade grenar lade jag en grön tjockare girlang. Resultatet blev över förväntan, och mina kollegor tyckte att granen blev den finaste på flera år (kanske lite att ta i?).

Vid ett tillfälle fick jag hjälp av en mycket liten tomtenisse. Nissen tyckte att det blev finast att hänga alla pynt på samma gren, och jag höll med.

Stackars den som får ta ner allt pynt nästa år! (hoppas inte det blir jag!)

Bloglovin’ │ Instagram