Snabbguiden: Bli bättre på att boktipsa

Tycker du att det är svårt att boktipsa? Det tycker jag. Jag kan massor om böcker, jag är omgiven av böcker alla mina vakna timmar, jag har bra koll på ny litteratur tack vare mitt fantastiska Instagram-flöde med alla fantastiska bokbloggare (och förlag) såväl som gammal litteratur tack vare min utbildning, men ändå känns det svårt att tipsa andra om böcker. Svårt, men väldigt kul.

Jag blir alltid så glad när jag lyckas boktipsa andra människor med framgång. Jag boktipsar ju andra hela tiden här på bloggen, jag vet, men det är helt annorlunda att göra det ansikte mot ansikte. Det blir ofta en annan form av diskussion, eller åtminstone samtal.

Allra roligast är när låntagare kommer tillbaka för att få fler tips, om de gillade mina tidigare tips och vill veta om jag kan föreslå fler böcker i samma stil. Då känns det som att jag gjort något rätt. För biblioteksjobb är ändå så mycket mer än att låna ut böcker. Det känns fint att kunna skapa samtal om litteratur.

Jag tog med mig mycket från min tid på Akademibokhandeln, varav en sak var att våga boktipsa. Att våga prata med främmande människor är inte alltid helt lätt för alla. Särskilt inte när man är osäker på hur ens tips kommer tas emot.

På Akademibokhandeln är boktipsandet en grej mycket mer än på bibliotek. Ibland kunde hela arbetsdagar gå till att bara boktipsa, men oftast varvade vi mellan att stå i kassan och att prata med kunder. Men man pratar såklart mycket med kunder i kassan också, och får chans att boktipsa då med eller åtminstone att samtala om böcker.

På bibliotek ingår förstås samtal med besökare och om de själva ber om boktips så gör bibliotekarier sitt bästa för att tipsa (vilket oftast blir väldigt bra), men jag har inte sett någon annan aktivt gå fram till låntagare och tipsa. Det är något jag snappat upp från Akademibokhandeln.

Spontan boktipsning, kanske vi kan kalla det, brukar jag göra till exempel om jag ser någon stå och fundera väldigt länge eller kanske tittar en längre stund i hyllan för nyinkomna böcker. Men jag vill ju inte störa funderarna – alla vill inte få boktips. Vissa vill fundera på egen hand. Och det är såklart helt okej det med. Så det gäller att bara gå fram och tipsa när det verkar okej (vilket jag inte alls är helt proffs på, men magkänslan brukar funka rätt så bra).

Ibland ber låntagare mig om boktips. De kan ha riktigt specifika önskemål på vad boken ska innehålla, och det är ibland svårt. Ibland säger de att de läser vad som helst, och det kanske vissa gör, men det blir också svårt. Att boktipsa är svårt.

Jag tipsar inte alltid om böcker jag själv läst, utan även om böcker jag läst om och böcker jag hört om. När man jobbar med böcker är det bra att ha koll på mycket litteratur, och det är svårt att hinna läsa allt.

Alla andra har ju inte samma smak som mig, heller. Så det gäller också att kunna se förbi sin egen smak när man boktipsar – att se andra kvaliteter i texten. Även om jag tyckte att Nej och åter nej av Nina Lykke inte var en toppenbok så håller ju inte resten av Sverige med. Och det är så det ska vara.

När man jobbar med böcker får man mycket boktips själv också. Jag får flera boktips om dagen, både via mina jobb och via sociala medier och det är så kul. Men också så tråkigt, för jag hinner ju omöjligen läsa allt jag tipsas om. Jag brukar dock skriva ner de mest spännande böckerna i en lista jag har i mobilen (jag har inte vågat räkna på antalet av rädsla för att svimma av).

Snabbguiden: Vill du också bli bättre på att boktipsa? Här är mina bästa tips!

  • Våga! Testa! Chansa! (lättare sagt än gjort, men du kan!)
  • Ljug inte. Det lyser igenom. Har du inte läst en bok är det bäst att erkänna det.
  • Man får boktipsa om böcker man läst om. Eller hört om. Folk brukar förstå att man inte kan ha läst allt som finns i bokdjungeln.

Bonus:

Det svåraste att tipsa om, tycker jag, är böcker om hundar. Och böcker om trädgårdsskötsel. Det är helt klart inte ämnen jag är särskilt bevandrad i. Häromdagen hjälpte jag ett par leta efter en bok om valpuppfostran som de skulle ge sin son då han just skaffat valp. Det slutade med att de gick hem med en bok om enkla trick att lära sin hund. Inte riktigt samma sak.

Bonus 2:

Twilight-boomen har ännu inte lagt sig, har jag märkt. Så att hitta böcker som påminner om Twilight har blivit mitt nya uppdrag. Oftast tipsar jag om typ After av Anna Todd (just nu aktuell som pocket på svenska samt film på bio!), men det gäller att läsa av situationen lite. Det är inte alltid just den går hem. Men om det är just den där spännande kärleken med den svåra killen de vill ha är den ett ganska säkert kort.

Är de mer intresserade av fantasyinslagen i kombination med den komplicerade kärleken brukar jag tipsa om till exempel Mörka drömmar, livsfarlig kärlek av Kami Garcia (del ett i Beautiful Creatures). Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren brukar också gå hem för de flesta.

Just bra kärleksböcker finns det ju gott om. Ett favorittips i genren är Till alla killar jag har gillat av Jenny Han.

Lämna gärna en kommentar med dina bästa boktipsningstips! 

Bloglovin’ │ Instagram │ Facebook

 

Annonser

Bokomflyttning

Jag arbetar extra på ett kombinerat folk- och skolbibliotek ibland. Där lånas ungdomslitteratur extra frekvent på plats – många ungdomar strömmar genom biblioteket och plockar upp någon bok att läsa för nöjes skull eller för någon skoluppgift. Då hamnar ibland böckerna lite fel. Dessutom finns det rätt mycket böcker för ungdomar där, fler än på många andra bibliotek jag varit på. Så det blir lätt trångt i hyllorna.

En dag när det var extra lugnt på biblioteket passade jag på att flytta om i hyllorna med skönlitteratur på engelska för unga. Ljudböckerna för unga som tagit plats i hyllan flyttades till en annan plats, och vips hade vi fler hyllplan att fylla!

Man vill gärna att hyllorna ser luftiga ut, både för att det är snyggt men också för att det blir lättare att hitta. Är hyllorna luftigare kan man också passa på att skylta fler böcker.

2019-02-28 03.24.57 1.jpg

Ovan finns en bild på hur hyllorna såg ut ungefär mitt i arbetet. Jag började med att flytta nästan allt två hyllor ner, trappade ner antalet böcker jag flyttade allt eftersom så att hyllorna skulle bli luftiga. Tyvärr tog jag ingen efterbild, men resultatet blev mycket lyckat (jag är helt opartisk, såklart).

Bloglovin’ │ Instagram │ Facebook

 

Bus på jobbet: Sliter sönder böcker

Har ni någonsin funderat på vad som händer med böcker som rensas bort från biblioteken? Ibland gallras böcker som blivit gamla och utdaterade bort från hyllorna, böcker som inte längre är snygga (ja, tydligen är det också en orsak att ta bort böcker), böcker som förstörts av många utlån eller böcker som helt enkelt inte lånas längre. Vet ni vad som händer med dem? Well, undra no more!

Jag hade i veckan ett uppdrag på min innetjänst på ett bibliotek att riva sönder och kasta de där böckerna som gallrats från hyllorna. Böckerna fyllde ungefär en halv rullvagn, så bibliotekarierna hade verkligen gått loss på hyllorna.

Jag förstår att böcker måste rensas bort från hyllorna för att nya böcker ska få plats. Men det gör trots allt ont i hjärtat, och särskilt när det är en själv som förseglar böckernas dystra öde.

2019-02-28 03.59.38 1.jpg

Oftast säljs de där gallrade böckerna för en liten slant. Då kan böckerna hitta nya ägare som kan ta hand om dem, och det känns ju ändå bra. Att de kan få en andra chans. Men alla böcker säljs inte, och då får de kastas. Alla kan inte säljas för att de är så slitna. Det är ju inte så konstigt egentligen, för man kan ju inte spara på allt (som min sambo försöker lära mig när jag visar min kvittosamling). Och böckerna återvinns ju trots allt, så att pappersmassan kan användas till nya böcker.

Så det man gör då, lite mer i detalj (för den som klarar såna här hemskheter), är att man river ur inlagan ur pärmen. Sedan kastar man inlagan i pappersåtervinningen. Pärmen sorteras för sig. Det känns lite som att man dödar boken. Och sen separerar man inlagan och omslaget, så de får inte ens vila tillsammans. Men – böckerna återvinns ju, trots allt, så att pappersmassan kan användas till nya böcker.

Så jag stod där inne, hade precis kommit till jobbet en tidig morgon och fick i uppdrag att riva sönder och kasta böcker. Det kan göra vilken bokälskare som helst lite grinig. Men som tur var fanns det kakor i fikarummet, så när jag rivit alla och kastat dem smet jag in där och knaprade i mig ett par. Och så tänkte jag på alla nya böcker som kan få liv av att några gamla slitna har slängts. Då kändes det lite bättre.

Bloglovin’ │ Instagram

Bus på jobbet: Tar andra biblioteks böcker

Ibland får jag extra spännande uppdrag på jobbet. Igår var en sådan dag. Jag fick i uppdrag att ”ta in” böcker. Inget superavancerat eller så, jag skulle bara se till att biblioteket jag jobbade på den dagen skulle ha lite fler böcker på hyllorna.

Det jag gjorde var ungefär att jag la en reservation på en himla massa böcker, fast jag la reservationen som biblioteket och inte som mig själv. Sen kommer förmodligen böckerna om ett par dagar och då ställer vi upp dem i hyllan.

Just igår var det kokböcker på listan. Hyllan med kokböcker har sett lite knaper ut det senaste, vilket är ett gott tecken för då lånas det mycket. Men böckerna verkar inte lämnas tillbaka på samma bibliotek i samma utsträckning.

2019-02-28 03.58.26 1.jpg

I Göteborg funkar det så att (nästan) alla böcker ”flyter”. Om en låntagare lånar en bok på ett bibliotek men lämnar boken på ett annat bibliotek stannar boken i regel på det bibliotek boken lämnats på. Undantag finns såklart – till exempel åker barnböcker tillbaka till biblioteket de köpts in på.

När jag reserverade böckerna var jag uppmärksam så att det inte var en bok med mycket kö, för i så fall skulle boken bara skickas vidare direkt när vi tagit bort lånet på den och satt den i hyllan. Och det vill vi såklart inte. Poängen är att boken ska kunna stå där tills en låntagare som besöker biblioteket lånar den.

Samtidigt ville jag såklart reservera populära och bra böcker. Jag tog hjälp av populära onlinebutikers topplistor på kokböcker för att se vilka som köps oftast. Eftersom jag är intresserad av hälsa och läst mycket om inflammatorisk kost det senaste blev det lite sånt, och jag valde också lite böcker om choklad (pga choklad?!) och matlådor (himla spännande grej). Och såklart några ”vanliga” kokböcker. Det blev en bok om gin också. En hel drös med böcker, med andra ord.

Bloglovin’ │ Instagram

Bus på jobbet: Kladdar i böcker

Biblioteksassistenter har oftast bara utetjänst. Det innebär att man är ute i biblioteket nästan hela arbetsdagen och pysslar med olika saker, till exempel bokuppsättning och att stå i lånedisken. På vissa bibliotek får man även viss innetjänst, och vad man får göra då kan variera ganska stort.

Det är ofta skönt att komma in lite på kontorsdelen. Att få stänga om sig lite. Det kan ibland vara ganska högt tempo i biblioteken. Saker jag får göra när jag har innetjänst kan vara till exempel enkla saker som att vika broschyrer (det måste ju också göras!) eller lite mer avancerade saker som att kontrollera antalet av olika titlar i magasinet och sedan sammanställa det i excel-dokument. Ibland får jag delta i möten och diskutera framtiden på biblioteken (då känner man sig viktig!), ibland får jag kopiera flyers som skall delas ut, och ibland flytta om magasinerade böcker.

För någon dag sedan kladdade jag i böcker på min innetjänst. Och satte klisterlappar i böcker. Det är sant! Det kändes så fel. Men också befriande, på något sätt. Hemma kladdar jag aldrig i böcker, och jag skulle verkligen inte få för mig att sätta klisterlappar i någon bok.

Det låter ju brottsligt, så innan jag får en utskällning ska jag förklara mig. Kladdningen utfördes i blyerts, med markeringen MAG som står för magasin. Just denna bokuppsättning var en klassbok, och därför behövde jag sätta klisterlappar i form av gula punkter på baksidan.

Böckerna var helt nya, och behövde därför larmas. Larm sätter vi i böckerna för minska risken att böcker stjäls från biblioteken. Tänk så trist ändå, att det faktiskt finns de som stjäl från biblioteken? Hela grundidén med bibliotek bygger ju på att information ska vara tillgänglig för alla. Därför satte jag larmklisterlappar i varje bok innan jag drog dem över plattan för att larma på dem.

Så orsaken till mitt brott var inte värre än så. 

Jag läste för inte alls så längesedan något inlägg just om att kladda i böcker. Jag tror att jag läste det på Litteraturgäris på Facebook, men är inte helt säker (och hittar det såklart inte nu när jag letar efter det). När jag läste den tråden blev jag förvånad över hur många det faktiskt finns som kladdar i sina böcker. Jag skulle aldrig klara av att göra det. Inga markeringar eller noteringar, inte ens med lös och tunn blyerts som några föreslog.

Med det sagt är det inte alls ovanligt att jag stoppar Sticky Notes fullkladdade med anteckningar i mina böcker. Men det känns som en helt annan grej. Sticky Notes kan man ju plocka bort sedan. Förvisso kan man kanske sudda bort sådant man skrivit riktigt försiktigt med blyerts, men det där med att penna i böcker känns bara … så fel. Säger jag efter att i ett helt inlägg berättat att jag på arbetstid klottrat i böcker, haha.

Ni kladdar väl inte i böcker?

Bloglovin’ │ Instagram

En förhållanderoman och ett sidospår om barnböcker

Ibland har jag inte så jättemycket att göra när jag jobbar. Så var det till exempel i lördags när jag jobbade ett kort pass på Kortedala bibliotek.

Vi hade redan, dagen innan, ställt upp nästan all skön- och facklitteratur både på vuxna, barn och unga. Plocklistan, alltså den lista vi på biblioteken får med böcker som reserverats och ska plockas i hyllorna för att sedan skickas till det hämtställe låntagaren valt, var kort och avverkades på under en timme. Det var inklusive bilderböcker, vilka jag ibland tycker är omöjliga att hitta.

Kan vi frångå det som det här blogginlägget egentligen skulle handla om (att ha lite att göra på jobbet) bara ett ögonblick? Alltså pek- och bilderböcker på bibliotek. Kan vi prata lite om det? Jag tycker självklart att det är himla bra att böcker för små barn går att låna och reserveras på biblioteken. Men varför ska de vara så omöjliga att hitta?

Ja, barn plockar böckerna och lägger tillbaka dem på fel ställen (vi kan inte klandra dem). Nej, vi som jobbar på bibliotek kan omöjligen gå igenom alla bilderböcker och se till att de står rätt varje dag (eller ens varje vecka, kanske). Men jag hade blivit SÅ glad om det fanns ett bättre system som funkar både för barnen, föräldrarna och bibliotekarierna. Kanske ett ämne att forska vidare i.

Hur som haver, låt oss återgå till den ursprungliga tanken med blogginlägget. Vi hade alltså ungefär ingenting att göra. Förutom när låntagare kom fram och behövde hjälp eller undrade över något, förstås.

Mitt uppdrag för dagen var att sitta i välkomstdisken, kan man kanske kalla det. Alltså den disk närmast ingången. Det innebär att jag behövde hålla mig i området ganska mycket, och eftersom vi inte hade mycket annat att göra blev det så att jag i perioder kunde sitta och läsa relativt ostört.

2019-02-26 01.20.38 1.jpg

Ja, jag kan läsa på arbetstid! Hur härligt? Vilken dröm? Här ovan ser ni en liten del av mig, och boken under min hand är Maken av Gun-Britt Sundström. Jag fick hennes nyutkomna Skrivliv i julklapp av mina föräldrar, men innan jag börjar läsa den ville jag läsa Maken; författarinnans kanske mest omtalade romaner.

Jag har inte kommit särskilt långt i den ännu, kanske runt 100 pocketsidor, så jag har inte riktigt hunnit bilda mig någon uppfattning om den ännu. Men jag kan säga att jag inte riktigt förstår all uppståndelse kring den. Maken är en förhållanderoman som ska skildra ett pars relation under sju år, deras upp- och nedgångar. Knappt ett kvarts år har väl gått efter mina hundra sidor, och kanske är det därför jag ännu inte riktigt fattat grejen med den. Det har kanske helt enkelt gått för kort tid.

Kvinnan man följer, Martina, påminner så mycket om min bästa vän. Jag tror det är därför jag hållit ut så länge med att läsa den ändå. Utan Martina (och min jämförelse med min bästa vän) hade boken varit lite tråkig.

Jag upplever boken lite som en vanlig återberättelse av livet. Lite som om min bästa vän sitter mittemot mig på ett café och berättar om vad hon hittat på den senaste veckan. Fast det händer liksom inte så mycket. Jag tror inte att det passar mig, riktigt.

Förutom att innehållet är tråkigt tycker jag också att det språkliga är det. Styltigt och enformigt. Känns gammalt på ett annat sätt än många äldre böcker som ju faktiskt ibland inte alls känns gamla. Jag vet inte om det är det lite poetiska draget i texten som ger mig den känslan.

Det känns lite som att jag klagar utan grund här, och jag har inte boken nära mig och kan således inte peka på faktiska saker jag ogillar (eller gillar) med den. Egentligen är det bara en känsla – jag har inte läst boken med några särskilda intentioner att recensera eller undersöka, utan ville bara få någon slags uppfattning om den innan jag påbörjar min läsning av Skrivliv. Självklart kan man analysera en roman grundligare än jag gjort här även utan intentioner – men själv har jag bara skrapat lite på ytan.

Jag förstår dock andra recensenters åsikter om att boken håller än idag. Själva temat funkar ju, och det finns mycket saker för läsare att känna igen sig i (både de som levde på 60- och 70-talet och de som inte gjorde det). Jag till exempel, som inte levde på 60-talet, kan känna igen mig i de vardagliga sakerna, som att gå på föreläsningar, att flytta, att bo långt ifrån sin familj, att gå på fika med kurskamrater, diskussioner om hur ett förhållande ”ska”vara och så vidare, och så vidare.

Om jag kommer läsa vidare? Only time will tell. Jag jobbar på Kortedala nästa lördag igen, och finns den kvar kanske jag ger den en chans till. Om det är lika lugnt på jobbet.

Har du läst Maken? Vad tyckte du i så fall? Lämna gärna en kommentar!

Bloglovin’ │ Instagram

Återupptäcker gamla bokfavoriter

Den här boken. Hittade den på en bokuppställningsrunda och tänkte tillbaka på hur jag lånade den om och om igen. Och inte bara just den, utan hela serien.

Jag var kanske 12 år, eller någonstans där, och tyckte det där med kärlek var spännande. Och det där med spöken.

Hemsökt handlar om en tjej som kan se spöken. Hon flyttar med sin familj till en ny stad och upptäcker att ett spöke bor i deras nya hus. Och inte vilket spöke som helst, utan snygga Jesse från typ 1800-talet. Hur bra för en tonårings bultande hjärta?

Det här var alltså på den tiden då alla låntagare lånade sina böcker direkt hos bibliotekarien. Jag kan inte låta bli att nu, så här i efterhand, undra vad bibliotekarierna tänkte om mina lån. Jag var ändå en stammis på mitt lokala bibliotek, så de kände mig. Men jag viftar bort tankarna. Jag, som nu själv arbetar på bibliotek, dömer inget barn (eller vuxen). Jag är bara glad att folk lånar och läser. Och dessutom läste jag så himla mycket annat med. Spökhistorier (med eller utan kärlekshistorier) var frekventa lån för mig redan då.

Jag slukade Hemsökt-serien, men är osäker på om jag någon gång faktiskt läste hela. Googlade lite nu och fick fram information som jag överhuvudtaget inte minns, och började fundera på om det är dags att läsa om alla. Undrar vad jag skulle tycka om dem nu.

Meg Cabot har också skrivit En prinsessas dagbok, som jag såklart också slukade. Den är också en rätt lång serie och också där är jag osäker på om jag faktiskt läst alla. Det skulle vara trevligt att återbesöka litteraturen jag älskade som liten/ung.

Vad läste du mycket när var liten/ung?

Bloglovin’ │ Instagram

Världslitteraturhuset

Den 1 december 2018 öppnade Världslitteraturhuset i Göteborg. Jag hade den stora äran att få hjälpa till med förberedelserna av det nya biblioteket, så jag tänkte i detta inlägg berätta lite om det. Tyvärr missade jag invigningen (men egentligen är det inte alls synd om mig, för jag var på julmarknad i Tyskland med min familj och sambo), men jag hörde att det blev riktigt bra med ett stort besökarantal.

Världslitteraturhuset ligger precis vid Gamlestads Torg i Göteborg. Här passerar många spårvagnar, vilket förhoppningsvis kommer leda till att biblioteket får många besökare. Jag tror, men det är bara en misstanke och inget jag fått bekräftat, att Världslitteraturhuset kan vara det tredje största biblioteket efter Stadsbiblioteket vid Götaplatsen och Frölunda bibliotek i Kulturhuset.

2018-12-13 07.42.50 1.jpg

Biblioteket ligger utspritt på tre våningar: på första våning är det skönlitteratur för vuxna samt det mesta av fack, på andra våning är det litteratur för barn och unga och på tredje våning är mångspråk samt språkvetenskap, historia och geografi. På våning ett och tre finns gott om studieplatser, studierum och sköna fåtöljer.

På våning fyra ligger Berättarministeriet.

På våning fem ligger personalrummen. Här finns ett vilorum, platser att sitta och arbeta, ett trevligt kök (med automat för varm choklad!) och en trevlig uteplats. Där uppe har man fin utsikt över hela stan.

Veckorna innan öppning var det fortfarande mycket att göra. Gamla böcker hade flyttats från biblioteket i Gamlestaden till nya Världslitteraturhuset, andra bibliotek hade skänkt böcker till Världslitteraturhuset så att hyllorna skulle fyllas och nya böcker hade köpts in. Möblerna var fortfarande på väg och målarfärgen hade knappt torkat på väggarna.

Jag hade fått se skisser på hur de planerade att det skulle se ut redan i augusti när jag sökte jobb på biblioteken i Östra Göteborg. Varje våning har en egen färg och ert eget tema. Till exempel är våningen för barn och unga grön och inspirerad av naturen. Allt är väldigt fint och fräscht – det är en väldigt trivsam plats att vara på. Jag kommer nog skriva många uppsatser där.

2018-12-13 07.42.50 2.jpg

Jag har arbetat där som biblioteksassistent ett par gånger sedan det öppnade och jag trivs väldigt bra där. Alla är så trevliga och jag känner att jag får chans att utveckla mig. Där har man uppdelat kortare pass på olika våningar, och ibland får man ensam sköta en våning. Det känns stort med ett sådant ansvar.

Jag ser fram emot att se Världslitteraturhuset växa i Göteborg, att fler ska hitta dit och att själv arbeta där mer.

Bloglovin’ │ Instagram

Biblioteksmysteriet

Fem minuter före stängning gick två litteraturstudenter fram till utlåningsdisken med en trave dammiga böcker som knappast lånats ut på år. De petade på touchskärmen i hopp om att skärmsläckaren skulle vakna – men till ingen nytta. Vi hade redan hunnit stänga av självutlåningen i hopp om att få stänga i tid denna lördag.

Jag höll inne en suck när jag hänvisade dem fram till mig, men kände mig på litet bättre humör när de lade fram sina utvalda böcker.

Traven var hanterlig: böckerna var alla inbundna i olika nyanser av beige och ungefär i pocketstorlek, totalt inte högre eller bredare än min hand. Överst låg det rosa bibliotekskortet redo.

Jag drog dem en efter en över plattan för att avlarma dem. Ferlin, Södergran, Boje. Jag motstod en plötslig impuls att dela med mig av minnen från en kurs i vislyrik. Vet att jag kan prata på om den långt efter stängning om jag får chansen.

Så kommer vi till sista boken i högen, Bellman, och jag sitter redo med fingret på F11 för att skriva ut kvitto och avsluta utlåningen. Men … så dyker ett meddelande upp mitt på rutan och mitt finger svävar i luften. Utlåning är ej möjlig, säger den, för boken saknar post i programmet. Men, informerar meddelandet, det finns en annan post med samma nummer. Vill jag använda den? Jag klickar ja, och plötsligt hoppar programmet in på en helt annan låntagare än den jag varit inne på.

2018-12-13 05.57.33 1.jpg

”Konstigt!” tänker jag. ”Ett biblioteksmysterium!”

Den nya låntagaren är bosatt i en annan stad i ett annat län, och har inga böcker varken reserverade eller utlånade.

Än mer mystiskt blir det när jag efter flera klick hit och dit inser att bokens nummer är identiskt med det låntagarnummer som programmet hoppar in på. Boken verkar ha tilldelats ett låntagarnummer!

Efter flera försök att lösa problemet vid disken, och efter att biblioteket officiellt haft stängt i åtminstone fem minuter, får jag erkänna mig besegrad. Mina små grå celler löste inte mysteriet. Boken vann. Den får övernatta på biblioteket. Jag frågar låntagaren om det känns okej att hämta boken vid ett senare tillfälle, varpå hon skrattar och säger att det går bra. Hon vill också hem innan mörkrets officiella inbrott.

De två studenterna lämnar biblioteket en bok kort efter bibliotekets stängning, och biblioteksassistenten stänger biblioteket full av ny upptäckarenergi.

Glad tredje advent!

Bloglovin’ │ Instagram

Julpyntar på jobbet och den märkligaste matlådan

Visste ni att jag uppgraderats från biblioteksassistent till professionell tomtenisse och juldekoratör? Så är det!

 

Förra lördagen hade Kortedala bibliotek öppet på en lördag för första gången. Jag var där och fyllde ut personalstyrkan, och fick den stora uppgiften att julpynta. Så, iförd tomteluva, pyntade jag granen.

Vi hade inte jättemånga besökare, men med tanke på hur hastigt beslutet att hålla lördagsöppet hade tagits, var besöksantalet över förväntan. Som väntat kom många barnfamiljer, men det kom också besökare för att skriva ut papper, låna om böcker och några ville bara återlämna böcker.

Jag hade en kortare rast vid vilken jag intog den konstigaste måltiden jag nånsin tillagat (förhoppningsvis den konstigaste, jag hittar på rätt mycket konstigt). Om någon av er får för sig att testa den innehöll den det här:

Konstig pastarätt av grejer jag hittade i kylen

*Kokt spagetti jag hittade i kylen

*Brunsås gjord på lite vatten, lite mjölk, lite grädde och så en massa kryddor

*Salami

*Ärtor

* Ostskivor

*Hackad paprika

Låt den annars fungera som inspiration till alla som behöver laga matlåda snabbt och inte tror att de har något ätbart i kyl och frys. För ätbar blev den faktiskt.

Jag tog mitt uppdrag som julpyntare på största allvar. Granen bestod av två olika plastgranar som nästan gick att sätta ihop ordentligt (den blev lite vinglig), och för att dölja färgskillnaden i barren valde jag att hänga upp så mycket pynt som möjligt. More is more, vet ni. För att täta några märkliga platser som saknade grenar lade jag en grön tjockare girlang. Resultatet blev över förväntan, och mina kollegor tyckte att granen blev den finaste på flera år (kanske lite att ta i?).

Vid ett tillfälle fick jag hjälp av en mycket liten tomtenisse. Nissen tyckte att det blev finast att hänga alla pynt på samma gren, och jag höll med.

Stackars den som får ta ner allt pynt nästa år! (hoppas inte det blir jag!)

Bloglovin’ │ Instagram