Återupptäcker gamla bokfavoriter

Den här boken. Hittade den på en bokuppställningsrunda och tänkte tillbaka på hur jag lånade den om och om igen. Och inte bara just den, utan hela serien.

Jag var kanske 12 år, eller någonstans där, och tyckte det där med kärlek var spännande. Och det där med spöken.

Hemsökt handlar om en tjej som kan se spöken. Hon flyttar med sin familj till en ny stad och upptäcker att ett spöke bor i deras nya hus. Och inte vilket spöke som helst, utan snygga Jesse från typ 1800-talet. Hur bra för en tonårings bultande hjärta?

Det här var alltså på den tiden då alla låntagare lånade sina böcker direkt hos bibliotekarien. Jag kan inte låta bli att nu, så här i efterhand, undra vad bibliotekarierna tänkte om mina lån. Jag var ändå en stammis på mitt lokala bibliotek, så de kände mig. Men jag viftar bort tankarna. Jag, som nu själv arbetar på bibliotek, dömer inget barn (eller vuxen). Jag är bara glad att folk lånar och läser. Och dessutom läste jag så himla mycket annat med. Spökhistorier (med eller utan kärlekshistorier) var frekventa lån för mig redan då.

Jag slukade Hemsökt-serien, men är osäker på om jag någon gång faktiskt läste hela. Googlade lite nu och fick fram information som jag överhuvudtaget inte minns, och började fundera på om det är dags att läsa om alla. Undrar vad jag skulle tycka om dem nu.

Meg Cabot har också skrivit En prinsessas dagbok, som jag såklart också slukade. Den är också en rätt lång serie och också där är jag osäker på om jag faktiskt läst alla. Det skulle vara trevligt att återbesöka litteraturen jag älskade som liten/ung.

Vad läste du mycket när var liten/ung?

Bloglovin’ │ Instagram

Annonser

Världslitteraturhuset

Den 1 december 2018 öppnade Världslitteraturhuset i Göteborg. Jag hade den stora äran att få hjälpa till med förberedelserna av det nya biblioteket, så jag tänkte i detta inlägg berätta lite om det. Tyvärr missade jag invigningen (men egentligen är det inte alls synd om mig, för jag var på julmarknad i Tyskland med min familj och sambo), men jag hörde att det blev riktigt bra med ett stort besökarantal.

Världslitteraturhuset ligger precis vid Gamlestads Torg i Göteborg. Här passerar många spårvagnar, vilket förhoppningsvis kommer leda till att biblioteket får många besökare. Jag tror, men det är bara en misstanke och inget jag fått bekräftat, att Världslitteraturhuset kan vara det tredje största biblioteket efter Stadsbiblioteket vid Götaplatsen och Frölunda bibliotek i Kulturhuset.

2018-12-13 07.42.50 1.jpg

Biblioteket ligger utspritt på tre våningar: på första våning är det skönlitteratur för vuxna samt det mesta av fack, på andra våning är det litteratur för barn och unga och på tredje våning är mångspråk samt språkvetenskap, historia och geografi. På våning ett och tre finns gott om studieplatser, studierum och sköna fåtöljer.

På våning fyra ligger Berättarministeriet.

På våning fem ligger personalrummen. Här finns ett vilorum, platser att sitta och arbeta, ett trevligt kök (med automat för varm choklad!) och en trevlig uteplats. Där uppe har man fin utsikt över hela stan.

Veckorna innan öppning var det fortfarande mycket att göra. Gamla böcker hade flyttats från biblioteket i Gamlestaden till nya Världslitteraturhuset, andra bibliotek hade skänkt böcker till Världslitteraturhuset så att hyllorna skulle fyllas och nya böcker hade köpts in. Möblerna var fortfarande på väg och målarfärgen hade knappt torkat på väggarna.

Jag hade fått se skisser på hur de planerade att det skulle se ut redan i augusti när jag sökte jobb på biblioteken i Östra Göteborg. Varje våning har en egen färg och ert eget tema. Till exempel är våningen för barn och unga grön och inspirerad av naturen. Allt är väldigt fint och fräscht – det är en väldigt trivsam plats att vara på. Jag kommer nog skriva många uppsatser där.

2018-12-13 07.42.50 2.jpg

Jag har arbetat där som biblioteksassistent ett par gånger sedan det öppnade och jag trivs väldigt bra där. Alla är så trevliga och jag känner att jag får chans att utveckla mig. Där har man uppdelat kortare pass på olika våningar, och ibland får man ensam sköta en våning. Det känns stort med ett sådant ansvar.

Jag ser fram emot att se Världslitteraturhuset växa i Göteborg, att fler ska hitta dit och att själv arbeta där mer.

Bloglovin’ │ Instagram

Biblioteksmysteriet

Fem minuter före stängning gick två litteraturstudenter fram till utlåningsdisken med en trave dammiga böcker som knappast lånats ut på år. De petade på touchskärmen i hopp om att skärmsläckaren skulle vakna – men till ingen nytta. Vi hade redan hunnit stänga av självutlåningen i hopp om att få stänga i tid denna lördag.

Jag höll inne en suck när jag hänvisade dem fram till mig, men kände mig på litet bättre humör när de lade fram sina utvalda böcker.

Traven var hanterlig: böckerna var alla inbundna i olika nyanser av beige och ungefär i pocketstorlek, totalt inte högre eller bredare än min hand. Överst låg det rosa bibliotekskortet redo.

Jag drog dem en efter en över plattan för att avlarma dem. Ferlin, Södergran, Boje. Jag motstod en plötslig impuls att dela med mig av minnen från en kurs i vislyrik. Vet att jag kan prata på om den långt efter stängning om jag får chansen.

Så kommer vi till sista boken i högen, Bellman, och jag sitter redo med fingret på F11 för att skriva ut kvitto och avsluta utlåningen. Men … så dyker ett meddelande upp mitt på rutan och mitt finger svävar i luften. Utlåning är ej möjlig, säger den, för boken saknar post i programmet. Men, informerar meddelandet, det finns en annan post med samma nummer. Vill jag använda den? Jag klickar ja, och plötsligt hoppar programmet in på en helt annan låntagare än den jag varit inne på.

2018-12-13 05.57.33 1.jpg

”Konstigt!” tänker jag. ”Ett biblioteksmysterium!”

Den nya låntagaren är bosatt i en annan stad i ett annat län, och har inga böcker varken reserverade eller utlånade.

Än mer mystiskt blir det när jag efter flera klick hit och dit inser att bokens nummer är identiskt med det låntagarnummer som programmet hoppar in på. Boken verkar ha tilldelats ett låntagarnummer!

Efter flera försök att lösa problemet vid disken, och efter att biblioteket officiellt haft stängt i åtminstone fem minuter, får jag erkänna mig besegrad. Mina små grå celler löste inte mysteriet. Boken vann. Den får övernatta på biblioteket. Jag frågar låntagaren om det känns okej att hämta boken vid ett senare tillfälle, varpå hon skrattar och säger att det går bra. Hon vill också hem innan mörkrets officiella inbrott.

De två studenterna lämnar biblioteket en bok kort efter bibliotekets stängning, och biblioteksassistenten stänger biblioteket full av ny upptäckarenergi.

Glad tredje advent!

Bloglovin’ │ Instagram

Julpyntar på jobbet och den märkligaste matlådan

Visste ni att jag uppgraderats från biblioteksassistent till professionell tomtenisse och juldekoratör? Så är det!

 

Förra lördagen hade Kortedala bibliotek öppet på en lördag för första gången. Jag var där och fyllde ut personalstyrkan, och fick den stora uppgiften att julpynta. Så, iförd tomteluva, pyntade jag granen.

Vi hade inte jättemånga besökare, men med tanke på hur hastigt beslutet att hålla lördagsöppet hade tagits, var besöksantalet över förväntan. Som väntat kom många barnfamiljer, men det kom också besökare för att skriva ut papper, låna om böcker och några ville bara återlämna böcker.

Jag hade en kortare rast vid vilken jag intog den konstigaste måltiden jag nånsin tillagat (förhoppningsvis den konstigaste, jag hittar på rätt mycket konstigt). Om någon av er får för sig att testa den innehöll den det här:

Konstig pastarätt av grejer jag hittade i kylen

*Kokt spagetti jag hittade i kylen

*Brunsås gjord på lite vatten, lite mjölk, lite grädde och så en massa kryddor

*Salami

*Ärtor

* Ostskivor

*Hackad paprika

Låt den annars fungera som inspiration till alla som behöver laga matlåda snabbt och inte tror att de har något ätbart i kyl och frys. För ätbar blev den faktiskt.

Jag tog mitt uppdrag som julpyntare på största allvar. Granen bestod av två olika plastgranar som nästan gick att sätta ihop ordentligt (den blev lite vinglig), och för att dölja färgskillnaden i barren valde jag att hänga upp så mycket pynt som möjligt. More is more, vet ni. För att täta några märkliga platser som saknade grenar lade jag en grön tjockare girlang. Resultatet blev över förväntan, och mina kollegor tyckte att granen blev den finaste på flera år (kanske lite att ta i?).

Vid ett tillfälle fick jag hjälp av en mycket liten tomtenisse. Nissen tyckte att det blev finast att hänga alla pynt på samma gren, och jag höll med.

Stackars den som får ta ner allt pynt nästa år! (hoppas inte det blir jag!)

Bloglovin’ │ Instagram