Vad händer? Så mycket nytt

Nu har jag varit borta ett tag från bloggen igen, men det finns förklaringar. Hösten är min favoritårstid, och denna hösten har inneburit många nya spännande möjligheter.

Nya jobb

Ja, i plural! Dels som vikarie på två bibliotek här i Göteborg, och som medarbetare på Akademibokhandeln på Backaplan.

Äntligen får jag jobba med böcker! Det är så kul! Och med en stor variation. Jag kommer skriva mer om vad jag gör på mina respektive jobb, på samma sätt som jag skriver om skolan, så håll koll på bloggen.

Nytt hem

Jag har lämnat min gamla studentlägenhet och flyttat ihop med min kille. Så mysigt!

Det har varit mycket jobb med att tömma min gamla lägenhet på grejer och att städa den, men nu är allt äntligen klart. Lägenheten är nästan renare än den var när jag flyttade in där och nycklarna avlämnade till den nya hyresgästen. Hejdå Gamlestan! Hej Vasastan!

Slutligen

Jag trivs väldigt bra med alla mina nya jobb samt med mitt nya hem, men det är också en viss omställning. Plugget har fått nedpriorterats för att jag ska kunna arbeta mer. Skrivandet har nästan dött ut helt, men det börjar bli på bättringsvägen igen nu när allt börjar bli stabilare.

Jag tänkte göra ett lite halvhjärtat försök med NaNoWriMo i år. Jag vet att det är mycket annat som kräver min tid, men jag vill också hinna skriva på egna projekt. Jag ska försöka göra som jag hörde så mycket på årets Bokmässa: inte leta tid för skrivandet, utan bara skriva varje gång tillfälle ges.

Förra året blev jag tipsad av en läsare att skriva i mobilen. Så kommer jag försöka göra mer i år. För ofta får jag lite extra tid när jag sitter på bussen/vagnen till och från jobbet, eller på lunchrasten. Och tänka på det Sarenbrandt sa på ett samtal jag lyssnade på:

Det är bättre att ha en text att jobba utifrån än att inte ha någon text alls.

Träningen går väl sådär, om jag ska vara ärlig. Jag har haft lite problem med mitt skadade knä (sedan förr-förra vinterns tyngdlyftning på lager), särskilt nu med allt arbete med lägenheten, så träningen har fått vara. Och ibland har jag behövt vila. Men jag jobbar på att skapa mig en hållbar rutin, där både träning, skrivande, jobb och samboliv ska harmonisera.

Hoppas ni haft en kuslig helg! 🎃
Bloglovin’ │ Instagram

Annonser

Crimetime – den nya scenen

Detta är den sista delen av min bokmässerapportering för 2018.

I år hade Bokmässan ett nytt område – Crimetime. Crimetime är i grunden en deckarfestival som under tre år ägt rum på Gotland. I år slog sig festivalen samman med Bokmässan – antagligen för att locka fler besökare. Och det verkar ha varit lyckat.

Crimetime låg på övervåningen och ingick i entrébiljetten. Man märkte direkt att man kommit till en annan grej när man kom upp – området var nedsläckt och lystes upp av röda lampor och gatlyktor. Gatuskyltar pekade till scenerna som kallades Häktet och Kåken.

Det fanns flera bra sittplatser på området. Det hade byggts något som påminde om vardagsrum i mitten av området – där stod fåtöljer och soffor på mattor intill sprakande brasor.

Det var också här uppe jag och min mamma åt vår lunch på söndagen. Vi tyckte båda att det var mysigt gjort. Det kändes lite som att kliva in i en deckarförfattares stuga. Från vardagsrumsavdelningen kunde man lyssna på båda scenerna om man ville (och om man är duktig på att solla bort ljud).

Jag besökte området båda dagarna och tyckte att det var mycket folk varje gång jag gick förbi. Trots att jag inte är ett jättestort fan av deckare ville jag varje år resa till Crimetime-festivalen och titta. Att kombinera litteratur och Gotland kändes exklusivt. Men det blev aldrig av, och jag kan tänka mig att det var så för många. För min del var det både priset och tidpunkten på året som satte käppar i hjulen.

Genom att slå sig ihop med Bokmässan kunde fler komma och se på Crimetime. Eftersom jag aldrig varit på Crimetime Gotland vet jag inte hur mycket de fått skala ner – men för mig som besökare kändes det som att Crimetime var ett extra område som tidigare varit otillgängligt låsts upp.

Förutom sittplatser och mat bjöd Crimetime på många bra samtal på scenerna, som var gratis för alla besökare. Crimetime-scenerna erbjöd, enligt min mening, de bästa samtalen vid sidan av samtalen på Skriva-scenen. Egentligen hade jag kunnat ägna alla fyra dagar åt att springa mellan scenerna och fått mycket i utbyte (men också missat mycket annat spännande).

Jag såg ett riktigt bra samtal mellan Kepler (Alexandra och Alexander Ahndoril) och Sofie Sarenbrant på scenen Häktet, om hur man skriver en bestseller.

De pratade bland annat om hur viktigt det är att älska sina karaktärer och vara nyfiken på dem, om att man ska skriva sådant man själv vill läsa och att varje kapitel bör föra berättelsen vidare för att läsaren ska känna ett sug att läsa vidare.

Sarenbrant tipsade om att inte leta tid för skrivandet, utan bara skriva. Det är jag så himla dålig på. Jag väntar alltid på att ”få tid” att skriva, att kunna sätta mig ner och slappna av med en kopp te. Men den där tiden kommer så sällan.

Alexander påminde om att det sällan blir fantastisk text när man skriver – tvärtom måste man lägga mycket tid på att skriva om och ta bort.

Avslutningsvis vill jag kort sammanfatta något Sarenbrant sa på samtalet:

Fejka ett självförtroende i skrivandet. Tänk att du är bäst på att skriva. Det är bättre att ha en text att jobba utifrån än att inte ha någon text alls.

Trevlig start på veckan!

Bloglovin’ │ Instagram

Bokmässan – Bokhaul

Även jag kom hem med nya böcker efter årets Bokmässa. Det är svårt att låta bli. Högen blev dock inte så hög i år, men köpen är ändå precis det jag önskade få köpt (även om jag kanske inte visste det på förhand).

Vi börjar nedifrån:

Vampyrer är Anna Höglunds doktorsavhandling i litteraturvetenskap. Jag skrev själv en uppsats om boken i littvet för flera år sedan och tyckte mycket om den. Boken är ganska tung, både i vikt och innehållsmässigt, men tillräckligt intressant för att väga upp för det.

Jag besökte h:ströms monter sist, trots att jag visste att det fanns mycket där jag gärna ville köpa. Då hade min bokmässebudget börjat sina och det var nära att boken inte fick följa med hem … när min mamma klev in som dagens hjälte och köpte boken till mig i present! Visst är mammor himla bra?

De mörka labyrinterna av Mattias Fyhr är en avhandling om gotiken i litteratur, film, musik och rollspel. Den kändes passande nu när jag fördjupar mig i gotisk litteratur, samt inspireras av gotiken i mitt eget skrivande.

När vi ändå är inne på gotiken (skräck och gotik verkar vara ett oplanerat tema på årets köp): Edgar Allan Poes samlade noveller! Det här är nog mitt favoritköp på hela mässan (och då har jag knappt ens bläddrat i den än). Orsaken? – Edgar Allan Poes samlade dikter. ‘Nuff said.

Ett annat spännande köp – Ett delat mysterium av Sophie Hannah. Jag visste inte att hon kommit ut med fler! Jag trodde att det bara var två och att det inte skulle komma fler. Men det har i alla fall kommit en till! Ser mycket fram emot att läsa den här, har älskat hennes två andra Poirot-böcker.

Och så köpte jag två böcker av en favoritförfattare, Agatha Christie – Konstiga huset och Fem små grisar. Jag vet egentligen inte varför jag valde just de två, jag kanske fortfarande var lite väl uppspelt över Sophie Hannah-boken. Men jag kommer säkert gilla dem. De är lite wildcards för mig; jag minns inte att jag läst dem tidigare. Men Konstiga huset är tydligen Christies personliga favorit, så den har jag höga förväntningar på.

I Novellix godisbutik köpte jag fem noveller:

Två noveller av Agatha Christie – Domedagens hästar (Hercule Poirot) och Döden i floden (miss Marple). Dessa var båda spontanköp, men Christie är som sagt en stor favorit. Ser fram emot att läsa dem.

Edgar Allan PoeDen svarta katten. En riktig klassiker för skräckälskaren. Novellen finns förstås med i novellsamlingen också, men jag väljer att försvara mitt köp så här: jag köpte novellen innan jag köpte samlingen, och novellen är så himla fin och en riktig klassiker, så den förtjänar en egen plats i hyllan.

Stephen KingLite krasslig, bara. Jag visste inte att King skrev noveller. Trodde att jag var en inbiten King-entusiast med bra koll, men det visade sig att jag hade fel. Men nu vet jag! Ser väldigt mycket fram emot att läsa denna.

Mary Shelley Kärleksprövningen. Jag visste inte att Shelley skrivit något annat än Frankenstein. Ibland undrar jag om jag verkligen är en litteraturvetare eller om jag sovit på lektionerna. Novellen anses av många anspela på triangeldramat mellan Shelleys make, hennes syster och henne själv.

Det var mina köp från Bokmässan 2018. Hoppas ni har en fin helg!

Bloglovin’ │ Instagram

Bokmässan – Söndag

Här kommer äntligen del två i min bokmässerapportering! Det kommer komma ytterligare två delar: en bokhaul från mässan, och så ett inlägg om det nya området Crime Time.

Dag två på Bokmässsan inleddes med en promenad från fantastikgränd till en lugn plats att fika på. Precis som tidigare år gick jag på söndagen tillsammans med min mamma, det har blivit en tradition.

Det är kul att Fantastikgränd fanns i år också. Jag älskar fantastik och blir glad av att se att fantastikförfattarna och -utgivarna tar plats. Även i år delades det ut en gratis bok med samlade texter i alla montrar, fritt fram för alla besökare att ta.

2018-10-01 06.18.12 1.jpg

Söndagen var inte lika knökad som lördagen, så det gick lite lättare att ta sig mellan montrarna. Vi passade på att gå ett varv i B-området innan alla besökare kommit, och sedan stod vi länge i Bookmarks monter och tittade på Agatha Christie-böckerna. Tycker att de nya utgåvorna är så himla fina! Några följde såklart med hem.

Sur tur är finns det faktiskt ganska gott om sittplatser på Bokmässan, för man blir trött i benen. Här vilar vi ben och fötter i Natur & Kulturs monter.

Söndagens bästa monter var h:ströms monter. Den var inte direkt unik, inte som Novellix godisbutik, men det var i deras monter jag hittade mest kul. Det kom med lite böcker härifrån också, en bok i litteraturvetenskap (det skulle blivit två om inte den andra tyvärr tagit slut när jag funderade på den) och en novellsamling.

Sen blev det dags för lunch. Jag och mamma hittade baguetter med brieost och soltorkade tomater. Till det drack vi flytande socker i form av pärondricka. Det är viktigt att fylla på med bränsle när man spatserar på Bokmässan.

Till maten lyssnade vi på ett samtal med Niklas Natt och Dag och Stina Jackson. 1793 av Niklas Natt och Dag blev i år utsedd till årets bok. Jag har själv inte läst den, men jag såg ett samtal med författaren och en av hans goda vänner Fredrik Backman förra året där de talade om Niklas helt nya bok. (vill du läsa det inlägget kan du göra det här) Då blev jag sugen på att läsa boken men sedan kom så mycket annan läsning emellan. Nu är jag sugen igen. Har du läst 1793 av Niklas Natt och Dag?

Stina Jackson debuterade i år med den psykologiska spänningsromanen Silvervägen. Efter att ha lyssnat på samtalet hamnade även den på att läsa-listan …

Min mammas stora passion är matlagning och bakning. Därför faller det sig ganska naturligt att vi tillbringar en del tid på avdelningen ägnad åt mat och livsstil. Där hittade vi också en bokbytarhylla – kul idé! Men kanske inte så välanvänd, för de flesta besökarna köper nog ny böcker på plats. Den fungerade nog mer som inspiration och dekoration.

Det sista seminariet jag var på var ett med Mats Strandberg och Maria Ernestam. Det var nog det mest inspirerande samtalet jag var på av alla samtal jag sett på bokmässan i år. Bara några minuter in kände jag att jag ville gå hem och skriva något.

Mats Strandberg är en av mina favoritpersoner. Alltså på riktigt. Jag känner honom inte, men jag önskar att jag gjorde det. Han verkar så himla trevlig.

De talade bland annat om att skräck är den genre där miljön är viktigast. Det måste vara rationellt att karaktärerna inte flyttar om de spökar, att de inte ber om hjälp, att de inte bara springer därifrån.

De pratade också om att ta en välbekant miljö och göra den otäck. Då måste man vara noggrann med att beskriva det som läsaren känner igen för att sedan låta det läskiga sippra in. Ernestam talade också om hur det obehagliga bör finnas där hela tiden på ett litet hörn, för om allt är fint och sen klämmer man plötsligt in något otrevligt blir det overkligt.

Maria Ernestam kom nu i höst ut med en ny roman, Innanför murarna. Den verkar vara inspirerad lite ur den gotiska berättartraditionen, och när jag läser beskrivningen av boken (samt lyssnade på samtalet) gick mina tankar omedelbart till Udolphos mysterier av Ann Radcliffe, en av den gotiska litteraturens tidigaste verk. Den ska dessutom vara till stora delar självbiografisk, det är intressant. Jag har aldrig läst något av Ernestam, men hon verkar otroligt kunnig på skräck och skrivande.

Också Mats Strandberg är aktuell med en ny bok, Slutet. Boken fanns att köpa (och få signerad) på Bokmässan, men släpps egentligen inte förrän imorgon.

Efter det samtalet gick vi en sista vända på Bokmässan, köpte lite böcker (så vi inte behövde släpa på dem hela dagen), och sedan bar det av hem. Egentligen hade jag planer på att läsa i någon av mina nya böcker, men trött efter två dagars intensivt litteraturälskande somnade jag. Årets höjdpunkt var över.

Hur hade ni det på Bokmässan?

Bloglovin’ │ Instagram

Äntligen oktober

Bästa månaden på hela året.

Ser så mycket fram emot all höstig läsning jag hoppas få gjord kommande månader (men har så många böcker på läslistan att det kommer bli tajt).

Förutom läsning planerar jag att klämma in lite tevetittande. Favoritserien Supernatural börjar nästa vecka, så då kommer jag sitta bänkad i soffan. Såg att Coraline (baserad på Neil Gaimans bok med samma namn) lades upp på Netflix nyligen, så den ska jag också se. Läste boken i en kurs i barnlitteratur för något år sedan men såg aldrig filmen, och tyckte mycket om boken. Har ni tips på höstiga filmer eller serier?

Andra höstiga grejer att klämma in:

Skall köpa nytt höstte! Äntligen.

Afternoon tea, såklart.

Långa läskvällar med tända ljus och mjuka filtar.

Och på tal om tända ljus – goda doftljus med doft av kanel och äpplen.

… och på tal om kanel och äpplen, bakning!

Hoppas ni har en fin start på årets bästa månad!

Bloglovin’ │ Instagram

Bästa montern – Lördag

Det finns många riktigt bra montrar på bokmässan, som vi vet, så i år tänkte jag att det skulle vara kul att kora två montrar som ”de bästa”. Den första att kora, den som avslöjas i detta inlägg, var riktigt lätt. Den är ny, spännande och rolig och förtjänar utan tvekan ett omnämnande. Den andra var svårare, men mer om det imorgon.

Den första montern till nominering äääär:

Novellix!

I år hade Novellix två montrar. Den ena var precis som vanligt, men den andra hade ett spännande nytt koncept: godisbutiktema! Så himla originellt? Och kul.

2018-09-29 06.09.06 1.jpg

I montern kunde mässbesökarna köpa noveller i lösvikt. Jag kunde såklart inte låta bli, så det blev en fin liten hög med noveller. Bredvid novellerna kunde mässbesökarna ta ”riktigt” godis (plus i kanten) att mumsa på, och det fanns randiga papperspåsar att lägga sitt plockgodis (alltså novellerna) i. Precis som i en godisbutik.

Hittade du till Novellix nya konceptmonter?

Bloglovin’ │ Instagram

Bokmässan – Lördag

Igår var dagen äntligen kommen – första bokmässedagen! Tur att jag ska gå idag också, det finns så mycket mer att se och lyssna på.

Jag upplevde att det var fler besökare än vanligt, och färre utställare än tidigare år. Flera montrar verkade vara tomma eller fyllda med sittplatser, något jag inte noterat tidigare år.

Området kring de större förlagen gick inte att passera snabbt – och då menar jag inte för att det fanns så mycket att se, vilket det givetvis också gjorde, utan för att det verkade vara där många besökare hamnade (och stannade).

2018-09-29 06.09.02 1.jpg

Jag sniglade förbi Printz Publishing när Jojo Moyes var där och signerade. Hoppas alla i kön hann få sina exemplar signerade och sina selfies tagna, för kön var riktigt lång. Häftigt med en så stor internationell författare ute på golvet!

I år ville jag ta det lite lugnare på mässan än tidigare år. Tidigare har jag haft möjlighet att gå alla fyra dagar och verkligen se hela mässan, och även gå på seminarier och andra program. Då hade jag ett ganska tajt schema med programpunkter som skulle hinnas med, och det var kul och lärorikt … men jag kände att i år skulle det bli för stressigt, och jag ville att mina bokmässebesök 2018 skulle bli roliga och avslappnade.

Jag var på lite olika samtal, varav ett handlade om att skriva bättre. Samtalet var mellan Fanny Wijk, kulturredaktör för Göteborgs-Posten, och David Lindén, ledarskribent för Nerikes Allehanda.

2018-09-29 06.09.08 1.jpg

De gav bland annat tipset att om man sitter fast, om man har en ordblockad, kan man börja skriva för hand. Bara ”kludda” för att försöka få igång flytet igen, att skriva stödord.

Vid frågan om hur de gör om man inte lyckas få sin text att lyfta, om den inte blir publicerad, svarade David Lindén något som jag tyckte var himla klokt: han citerade Ulf Lundells odödliga ord att en inställd spelning också är en spelning. Med det menade Lindén att en skriven text bidrar till ens egna skrivande utveckling, även om den inte blir publicerad. Klokt, tycker jag.

Förutom Lindéns ord ovan tar jag med mig något annat från samtalet också, och det är: Skriv. Skriv om. Skriv om igen. Och igen. Och igen. Och … igen.

2018-09-29 06.09.07 2.jpg

På bokmässan blir man törstig, och då är det bra att det finns vatten tillgängligt i många montrar. Förutom vatten hittade jag även en slush i NE:s monter. Tror det var kiwismak. Kul idé!

På Fantastikscenen lyssnade jag på ett samtal om H.P Lovecraft. Samtalet var ganska rörigt och luddigt, men jag fick med mig lite därifrån också.

Anders Fager talade bland annat om att när man skriver skräck är det viktigt att förhålla sig till internet. Man behöver ibland fråga sig vad konsekvenserna är för att världen ser ut som den gör. Och alltid ha i bakhuvudet, att det som är läskigt är det okända. Att överdriva beskrivningar och liknande ger läsaren en för god blick över vad de har framför sig, och det kända är inte lika läskigt.

2018-09-29 06.09.07 1.jpg

Hos Piratförlaget lyssnade jag bland annat på ett samtal med journalisten och författaren Carolina Neurath, som nyligen släppt en ny bok, Brännmärkta. Den här boken har jag sett flera gånger på sociala medier och den verkar riktigt bra.

På samtalet berättade Neurath att en karaktär i boken är inspirerad av Breivik, och att hon fick jobba mycket med det. Det var svårt att ta sig in i hans tankesätt.

2018-09-29 06.09.09 1.jpg

För Neurath gäller det att hitta tid för skrivande i små luckor här och där. Ibland får hon sätta av tid för skrivandet, och då är det bra att hon jobbar på sitt ”vanliga” jobb varannan vecka. Neurath sa också något fint som jag verkligen tog fasta vid:

”Att skriva är en form av återhämtning.”

Som journalist är det viktigt att vara korrekt, förklarar Neurath, men i en bok har man möjligheten att sväva iväg och hitta på saker. Neuraths böcker är inspirerade av verkligheten, som många andra, men de är inte verkligheten. Vidare berättade hon att hon har en idé till nästa bok, och det kommer att bli något helt annat än Brännmärkta. Spännande!

Bonus

Här är en liten bokbonus – en ny mysrysare för unga av Ingelin Angborn, författaren till bland annat Mebel-trilogin.

2018-09-29 06.09.04 1.jpg

Har du också varit på bokmässan i år? Vad tyckte du var bäst?

Bloglovin’Instagram

Pluggstuga

September betyder, förutom höst, att skolan dragit igång. Denna terminen fördjupar jag mig ännu lite mer i litteraturvetenskap. Jag har valt två ämnen att fördjupa mig i: gotik och skräcklitteratur samt litteratur för unga.

Båda kurserna är läskurser, och det innebär i princip att jag som student får en lista på böcker att läsa, och när jag läst allt och känner mig redo begär jag att få tenta av.

Det här upplägget passar mig så himla bra. Jag älskade föreläsningarna i litteraturvetenskap när jag läste på grundnivå, men jag älskar ännu mer att läsa (och ”forska”) på egen hand. Det passar också extra bra just nu då jag planerar att jobba mer än tidigare.

Trots att kurserna bara är på 25% vardera är litteraturlistan ganska omfattande. Därför har jag valt att börja med gotikkursen för att påbörja kursen i litteratur för unga lite senare. För tillfället läser jag Udolphos mysterier av Ann Radcliffe. Den står först på primärlitteraturlistan och är också först i avseende till när verken på listan publicerats, och jag tänkte ta dem i ordning.

Just nu ser min pluggrutin ut ungefär så här:

Jag läser (noggrant) ett kapitel i Udolphos mysterier. Så fort jag läst klart kapitlet sätter jag mig vid bordet och antecknar allt jag minns från kapitlet.

Sen gör jag om det ett par gånger om dagen.

När jag fått sekundärlitteraturen kommer jag kunna komplettera mina anteckningar.

Jag är så glad över möjligheten att få fördjupa mig ännu mer i två ämnen jag tycker så mycket om. Gotik och skräcklitteratur är ett personligt intresse jag länge velat utveckla på en mer professionell nivå, och litteratur för unga har jag fördjupat mig i vid sidan av mina ”vanliga” litteraturstudier på grundnivå. Att nu få lära mig ännu mer, och dessutom på avancerad nivå, känns fantastiskt.

Hoppas ni har en fin vecka!

Bloglovin’Instagram

Parallelskrivande

Idag har jag suttit fastklistrad vid datorskärmen större delen av eftermiddagen. Vissa dagar är det så. Då är det jag och skärmen.

Äntligen har jag börjat skriva bokrecensioner igen. Just denna, som jag arbetar på idag, har jag arbetat på i ett par månader. Inte aktivt, såklart, men dokumentet skapades någon gång i juni och har fyllts på lite under juli och augusti. Och nu är den nästan klar.

Jag är just nu i klipp-och-klistra-fasen. När jag skriver börjar det oftast med en hel massa lösryckta fragment – ibland enstaka ord, ibland hela meningar, ibland hela stycken. Det är först när jag är i det här stadiet jag börjar sammanställa allt till en ”riktig” text, en text med en röd tråd.

Jag har saknat att skriva recensioner. Jag har aldrig slutar skriva kommentarer om det jag läser, jag har bara inte hittat tiden att skriva ordentliga recensioner. Jag har en sådan innerlig önskan att den text jag producerar och publicerar, oavsett var, ska bli bra. Och då är det så lätt att skjuta på skrivandet tills dess att man verkligen har tiden för det.

Idag har jag verkligen haft tid för skrivande. Förutom bokrecensionen har jag även påbörjat någon form av krönika. Eller kanske ett kåseri. Eller en kolumn. Eller bara en text. Den handlar, inte helt otippat, om skrivande. Och om höga ambitioner i skrivandet.

Klockan är i skrivande stund halv sju, och jag sitter här med en ofärdig krönika, en halvfärdig bokrecension och ett snart avslutat blogginlägg. Det har som sagt blivit mycket skrivande idag. Parallelskrivande. En bra skrivardag.

Snart ska vi påbörja middagen. Tills dess ska jag fortsätta skrivandet – åtminstone en liten stund till.

Hoppas ni har en fin helg!

Bloglovin’ Instagram

Balkongskriver

Sak jag velat göra i flera år: sitta på balkongen och skriva. Sak jag gjort de senaste veckorna: suttit på balkongen och skrivit. Och ätit vaniljglass. Det var en oväntad bonus.

Mest har jag skrivit mejl och blogginlägg. Det har inte blivit något skönlitterärt. Inte än, men det kommer.

Mejlen har mest varit till kurshandledare angående höstens kurser. Blogginläggen är bland annat det här. Det blir något helt annat att kunna sitta utomhus och skriva. Jag har saknat det från när jag bodde hos mina föräldrar och kunde sitta på altanen och skriva och läsa.

Nu när det är höst börjar jag bli sugen på att återuppta min text jag påbörjade förra NaNoWriMo. Jag har min anteckningsbok från den tiden här bredvid mig. Den längtar efter att fyllas med bra idéer. Jag tror jag måste börja där, så jag vet hur jag ska fortsätta.

Bloglovin’Instagram