Återupptäcker gamla bokfavoriter

Den här boken. Hittade den på en bokuppställningsrunda och tänkte tillbaka på hur jag lånade den om och om igen. Och inte bara just den, utan hela serien.

Jag var kanske 12 år, eller någonstans där, och tyckte det där med kärlek var spännande. Och det där med spöken.

Hemsökt handlar om en tjej som kan se spöken. Hon flyttar med sin familj till en ny stad och upptäcker att ett spöke bor i deras nya hus. Och inte vilket spöke som helst, utan snygga Jesse från typ 1800-talet. Hur bra för en tonårings bultande hjärta?

Det här var alltså på den tiden då alla låntagare lånade sina böcker direkt hos bibliotekarien. Jag kan inte låta bli att nu, så här i efterhand, undra vad bibliotekarierna tänkte om mina lån. Jag var ändå en stammis på mitt lokala bibliotek, så de kände mig. Men jag viftar bort tankarna. Jag, som nu själv arbetar på bibliotek, dömer inget barn (eller vuxen). Jag är bara glad att folk lånar och läser. Och dessutom läste jag så himla mycket annat med. Spökhistorier (med eller utan kärlekshistorier) var frekventa lån för mig redan då.

Jag slukade Hemsökt-serien, men är osäker på om jag någon gång faktiskt läste hela. Googlade lite nu och fick fram information som jag överhuvudtaget inte minns, och började fundera på om det är dags att läsa om alla. Undrar vad jag skulle tycka om dem nu.

Meg Cabot har också skrivit En prinsessas dagbok, som jag såklart också slukade. Den är också en rätt lång serie och också där är jag osäker på om jag faktiskt läst alla. Det skulle vara trevligt att återbesöka litteraturen jag älskade som liten/ung.

Vad läste du mycket när var liten/ung?

Bloglovin’ │ Instagram

Annonser

Gott nytt år!

2k19

Jag och min sambo hade en ganska lugn nyårsafton, som mest gick ut på att umgås och äta gott. För första gången under vårt förhållande lagade vi en trerättersmiddag (det får vi göra om, blev himla bra), och vi testade vin till maten (men det gick inte riktigt hem).

Senare mötte vi upp med några vänner och såg fyrverkerierna vid tolvslaget på Götaplatsen. Det kändes lite som att hela Göteborg samlats på samma plats, alla var där och alla var glada och alla firade in det nya året tillsammans.

Idag ska jag börja planera 2019. Sätta upp mål och delmål. Bryta ner allt så det känns genomförbart. Ta en månad i taget, och allt det där. 2019 ska bli ett bra år.

Hoppas ni hade ett fint nyår, och önskar er alla ett gott bok- och skrivår!

En riktigt god jul

”På julaftons morgon vaknade Morrigan till dofterna av kanel, citrus och vedrök. En brasa sprakade glatt i eldstaden, och på sänggaveln hängde en stor, röd strumpa, proppfull med småsaker.”

ur Nevermoor av Jessica Townsend

Jag har streckläst Nevermoor och kom just till kapitlet om dagen innan julaftonen (”Slaget om julafton”, ett mycket mysigt kapitel) igår kväll. Idag inleder jag julafton med kapitlet om julafton, ”En ganska god jul”.

Tomtegröten puttrar på spisen, och när den är klar ska vi se sista avsnittet av årets julkalender. Imorse hittade vi presenter i våra julstrumpor – tomten hittade hit trots att jag nyligen flyttat. Vi ska ha en ganska lugn morgon idag, vi bestämde att vi skulle gå upp tidigt så vi hinner utnyttja dagen och ta det lugnt.

Jag ser så mycket fram emot julmaten. Det gör jag varje år. Det är favoriten med hela julafton. Det och allt pynt, all stämning. Jag tycker att vi varit riktigt bra på stämning här hos oss i december. Vi har haft massor med tända ljus, en fin gran, julmusik på repeat, julfilmer nästan varje kväll.

Idag firar vi tillsammans med min sambos familj – vi blir 14 stycken, så det blir ett stort firande. Imorgon reser vi till min familj för ett betydligt mindre firande.

Önskar er alla En riktigt god jul! 🌟

Bloglovin’ Instagram

Ny läsning

Det kanske största (eller möjligen enda?) problemet med att jobba med böcker är att man ständigt bombaderas av sådant man vill läsa. Och samtidigt minskar ju tiden för läsning, eftersom man jobbar. Knepigt, det där.

Jag brukar ändå (för det mesta) läsa på baksidan av sådant som fångar min blick. Ibland kan jag avgöra på studs om det är något för mig eller inte. Jag känner ju ändå mig själv. Men ibland går det inte. Då brukar den få vila tills jag bestämt mig.

Jag kom nyligen hem med två såna böcker som jag visste direkt att jag ville läsa. Den ena var Nevermoor av Jessica Townsend. Jag har sett den florera på Instagram för ett par månader sedan men glömde bort den. Sen när jag började arbeta på bibliotek såg jag den lånas och reserveras himla mycket. En dag kom den med budet (böcker som varit ute på vift hos andra bibliotek, samt böcker som reserverats och skall hämtas) till biblioteket jag arbetade på. Den var inte reserverad, så jag lånade snabbt ut den till mig själv.

Nevermoor lockar på baksidan om att vara i klass med Harry Potter, och eftersom Harry Potter var en av mina största läsupplevelser som liten (och stor, såklart) var det givet för mig att ta hem och läsa den. Morrigan Crows magiska förbannelse är första delen i serien Nevermoor, så om jag tycker om den har jag fler i serien att se fram emot.

Den andra var Mysteriet på Asthall, den första delen i Mitfordmorden av Jessica Fellowes. Boken nästan skrek på mig i bokhyllorna på Akademibokhandeln. Omslaget är så fantastiskt: otroligt vackert och man får genast en uppfattning om boken. Jag såg direkt på omslaget att det var en bok för mig. (fast jag har ju ännu inte läst ett ord i boken så jag kanske ska vara lite försiktig med hur jag uttrycker mig) Sen, när jag senast jobbade ett pass på Akademibokhandeln, låg den bara där i hyllan på lunchrummet. Ett recensionsexemplar. Och när jag gick låg den inte längre kvar där, utan i min väska.

Jag har en märklig förkärlek för böcker som utspelar sig på tidigt 1900-tal i England. Eftersom Fellowes är en av författarna till den populära teveserien Downton Abbey väntar jag mig inget annat än att jag kommer bli förälskad i Mysteriet på Asthall.

Hur som helst, nu har jag mycket spännande läsning framför mig! Och jag blundar för drivorna med böcker jag köpt och ännu inte läst… Tillsvidare.

God helg på er!

Bloglovin’Instagram

Biblioteksmysteriet

Fem minuter före stängning gick två litteraturstudenter fram till utlåningsdisken med en trave dammiga böcker som knappast lånats ut på år. De petade på touchskärmen i hopp om att skärmsläckaren skulle vakna – men till ingen nytta. Vi hade redan hunnit stänga av självutlåningen i hopp om att få stänga i tid denna lördag.

Jag höll inne en suck när jag hänvisade dem fram till mig, men kände mig på litet bättre humör när de lade fram sina utvalda böcker.

Traven var hanterlig: böckerna var alla inbundna i olika nyanser av beige och ungefär i pocketstorlek, totalt inte högre eller bredare än min hand. Överst låg det rosa bibliotekskortet redo.

Jag drog dem en efter en över plattan för att avlarma dem. Ferlin, Södergran, Boje. Jag motstod en plötslig impuls att dela med mig av minnen från en kurs i vislyrik. Vet att jag kan prata på om den långt efter stängning om jag får chansen.

Så kommer vi till sista boken i högen, Bellman, och jag sitter redo med fingret på F11 för att skriva ut kvitto och avsluta utlåningen. Men … så dyker ett meddelande upp mitt på rutan och mitt finger svävar i luften. Utlåning är ej möjlig, säger den, för boken saknar post i programmet. Men, informerar meddelandet, det finns en annan post med samma nummer. Vill jag använda den? Jag klickar ja, och plötsligt hoppar programmet in på en helt annan låntagare än den jag varit inne på.

2018-12-13 05.57.33 1.jpg

”Konstigt!” tänker jag. ”Ett biblioteksmysterium!”

Den nya låntagaren är bosatt i en annan stad i ett annat län, och har inga böcker varken reserverade eller utlånade.

Än mer mystiskt blir det när jag efter flera klick hit och dit inser att bokens nummer är identiskt med det låntagarnummer som programmet hoppar in på. Boken verkar ha tilldelats ett låntagarnummer!

Efter flera försök att lösa problemet vid disken, och efter att biblioteket officiellt haft stängt i åtminstone fem minuter, får jag erkänna mig besegrad. Mina små grå celler löste inte mysteriet. Boken vann. Den får övernatta på biblioteket. Jag frågar låntagaren om det känns okej att hämta boken vid ett senare tillfälle, varpå hon skrattar och säger att det går bra. Hon vill också hem innan mörkrets officiella inbrott.

De två studenterna lämnar biblioteket en bok kort efter bibliotekets stängning, och biblioteksassistenten stänger biblioteket full av ny upptäckarenergi.

Glad tredje advent!

Bloglovin’ │ Instagram

Julpyntar på jobbet och den märkligaste matlådan

Visste ni att jag uppgraderats från biblioteksassistent till professionell tomtenisse och juldekoratör? Så är det!

 

Förra lördagen hade Kortedala bibliotek öppet på en lördag för första gången. Jag var där och fyllde ut personalstyrkan, och fick den stora uppgiften att julpynta. Så, iförd tomteluva, pyntade jag granen.

Vi hade inte jättemånga besökare, men med tanke på hur hastigt beslutet att hålla lördagsöppet hade tagits, var besöksantalet över förväntan. Som väntat kom många barnfamiljer, men det kom också besökare för att skriva ut papper, låna om böcker och några ville bara återlämna böcker.

Jag hade en kortare rast vid vilken jag intog den konstigaste måltiden jag nånsin tillagat (förhoppningsvis den konstigaste, jag hittar på rätt mycket konstigt). Om någon av er får för sig att testa den innehöll den det här:

Konstig pastarätt av grejer jag hittade i kylen

*Kokt spagetti jag hittade i kylen

*Brunsås gjord på lite vatten, lite mjölk, lite grädde och så en massa kryddor

*Salami

*Ärtor

* Ostskivor

*Hackad paprika

Låt den annars fungera som inspiration till alla som behöver laga matlåda snabbt och inte tror att de har något ätbart i kyl och frys. För ätbar blev den faktiskt.

Jag tog mitt uppdrag som julpyntare på största allvar. Granen bestod av två olika plastgranar som nästan gick att sätta ihop ordentligt (den blev lite vinglig), och för att dölja färgskillnaden i barren valde jag att hänga upp så mycket pynt som möjligt. More is more, vet ni. För att täta några märkliga platser som saknade grenar lade jag en grön tjockare girlang. Resultatet blev över förväntan, och mina kollegor tyckte att granen blev den finaste på flera år (kanske lite att ta i?).

Vid ett tillfälle fick jag hjälp av en mycket liten tomtenisse. Nissen tyckte att det blev finast att hänga alla pynt på samma gren, och jag höll med.

Stackars den som får ta ner allt pynt nästa år! (hoppas inte det blir jag!)

Bloglovin’ │ Instagram

Vad händer? Så mycket nytt

Nu har jag varit borta ett tag från bloggen igen, men det finns förklaringar. Hösten är min favoritårstid, och denna hösten har inneburit många nya spännande möjligheter.

Nya jobb

Ja, i plural! Dels som vikarie på två bibliotek här i Göteborg, och som medarbetare på Akademibokhandeln på Backaplan.

Äntligen får jag jobba med böcker! Det är så kul! Och med en stor variation. Jag kommer skriva mer om vad jag gör på mina respektive jobb, på samma sätt som jag skriver om skolan, så håll koll på bloggen.

Nytt hem

Jag har lämnat min gamla studentlägenhet och flyttat ihop med min kille. Så mysigt!

Det har varit mycket jobb med att tömma min gamla lägenhet på grejer och att städa den, men nu är allt äntligen klart. Lägenheten är nästan renare än den var när jag flyttade in där och nycklarna avlämnade till den nya hyresgästen. Hejdå Gamlestan! Hej Vasastan!

Slutligen

Jag trivs väldigt bra med alla mina nya jobb samt med mitt nya hem, men det är också en viss omställning. Plugget har fått nedpriorterats för att jag ska kunna arbeta mer. Skrivandet har nästan dött ut helt, men det börjar bli på bättringsvägen igen nu när allt börjar bli stabilare.

Jag tänkte göra ett lite halvhjärtat försök med NaNoWriMo i år. Jag vet att det är mycket annat som kräver min tid, men jag vill också hinna skriva på egna projekt. Jag ska försöka göra som jag hörde så mycket på årets Bokmässa: inte leta tid för skrivandet, utan bara skriva varje gång tillfälle ges.

Förra året blev jag tipsad av en läsare att skriva i mobilen. Så kommer jag försöka göra mer i år. För ofta får jag lite extra tid när jag sitter på bussen/vagnen till och från jobbet, eller på lunchrasten. Och tänka på det Sarenbrandt sa på ett samtal jag lyssnade på:

Det är bättre att ha en text att jobba utifrån än att inte ha någon text alls.

Träningen går väl sådär, om jag ska vara ärlig. Jag har haft lite problem med mitt skadade knä (sedan förr-förra vinterns tyngdlyftning på lager), särskilt nu med allt arbete med lägenheten, så träningen har fått vara. Och ibland har jag behövt vila. Men jag jobbar på att skapa mig en hållbar rutin, där både träning, skrivande, jobb och samboliv ska harmonisera.

Hoppas ni haft en kuslig helg! 🎃
Bloglovin’ │ Instagram

Crimetime – den nya scenen

Detta är den sista delen av min bokmässerapportering för 2018.

I år hade Bokmässan ett nytt område – Crimetime. Crimetime är i grunden en deckarfestival som under tre år ägt rum på Gotland. I år slog sig festivalen samman med Bokmässan – antagligen för att locka fler besökare. Och det verkar ha varit lyckat.

Crimetime låg på övervåningen och ingick i entrébiljetten. Man märkte direkt att man kommit till en annan grej när man kom upp – området var nedsläckt och lystes upp av röda lampor och gatlyktor. Gatuskyltar pekade till scenerna som kallades Häktet och Kåken.

Det fanns flera bra sittplatser på området. Det hade byggts något som påminde om vardagsrum i mitten av området – där stod fåtöljer och soffor på mattor intill sprakande brasor.

Det var också här uppe jag och min mamma åt vår lunch på söndagen. Vi tyckte båda att det var mysigt gjort. Det kändes lite som att kliva in i en deckarförfattares stuga. Från vardagsrumsavdelningen kunde man lyssna på båda scenerna om man ville (och om man är duktig på att solla bort ljud).

Jag besökte området båda dagarna och tyckte att det var mycket folk varje gång jag gick förbi. Trots att jag inte är ett jättestort fan av deckare ville jag varje år resa till Crimetime-festivalen och titta. Att kombinera litteratur och Gotland kändes exklusivt. Men det blev aldrig av, och jag kan tänka mig att det var så för många. För min del var det både priset och tidpunkten på året som satte käppar i hjulen.

Genom att slå sig ihop med Bokmässan kunde fler komma och se på Crimetime. Eftersom jag aldrig varit på Crimetime Gotland vet jag inte hur mycket de fått skala ner – men för mig som besökare kändes det som att Crimetime var ett extra område som tidigare varit otillgängligt låsts upp.

Förutom sittplatser och mat bjöd Crimetime på många bra samtal på scenerna, som var gratis för alla besökare. Crimetime-scenerna erbjöd, enligt min mening, de bästa samtalen vid sidan av samtalen på Skriva-scenen. Egentligen hade jag kunnat ägna alla fyra dagar åt att springa mellan scenerna och fått mycket i utbyte (men också missat mycket annat spännande).

Jag såg ett riktigt bra samtal mellan Kepler (Alexandra och Alexander Ahndoril) och Sofie Sarenbrant på scenen Häktet, om hur man skriver en bestseller.

De pratade bland annat om hur viktigt det är att älska sina karaktärer och vara nyfiken på dem, om att man ska skriva sådant man själv vill läsa och att varje kapitel bör föra berättelsen vidare för att läsaren ska känna ett sug att läsa vidare.

Sarenbrant tipsade om att inte leta tid för skrivandet, utan bara skriva. Det är jag så himla dålig på. Jag väntar alltid på att ”få tid” att skriva, att kunna sätta mig ner och slappna av med en kopp te. Men den där tiden kommer så sällan.

Alexander påminde om att det sällan blir fantastisk text när man skriver – tvärtom måste man lägga mycket tid på att skriva om och ta bort.

Avslutningsvis vill jag kort sammanfatta något Sarenbrant sa på samtalet:

Fejka ett självförtroende i skrivandet. Tänk att du är bäst på att skriva. Det är bättre att ha en text att jobba utifrån än att inte ha någon text alls.

Trevlig start på veckan!

Bloglovin’ │ Instagram

Bokmässan – Bokhaul

Även jag kom hem med nya böcker efter årets Bokmässa. Det är svårt att låta bli. Högen blev dock inte så hög i år, men köpen är ändå precis det jag önskade få köpt (även om jag kanske inte visste det på förhand).

Vi börjar nedifrån:

Vampyrer är Anna Höglunds doktorsavhandling i litteraturvetenskap. Jag skrev själv en uppsats om boken i littvet för flera år sedan och tyckte mycket om den. Boken är ganska tung, både i vikt och innehållsmässigt, men tillräckligt intressant för att väga upp för det.

Jag besökte h:ströms monter sist, trots att jag visste att det fanns mycket där jag gärna ville köpa. Då hade min bokmässebudget börjat sina och det var nära att boken inte fick följa med hem … när min mamma klev in som dagens hjälte och köpte boken till mig i present! Visst är mammor himla bra?

De mörka labyrinterna av Mattias Fyhr är en avhandling om gotiken i litteratur, film, musik och rollspel. Den kändes passande nu när jag fördjupar mig i gotisk litteratur, samt inspireras av gotiken i mitt eget skrivande.

När vi ändå är inne på gotiken (skräck och gotik verkar vara ett oplanerat tema på årets köp): Edgar Allan Poes samlade noveller! Det här är nog mitt favoritköp på hela mässan (och då har jag knappt ens bläddrat i den än). Orsaken? – Edgar Allan Poes samlade dikter. ‘Nuff said.

Ett annat spännande köp – Ett delat mysterium av Sophie Hannah. Jag visste inte att hon kommit ut med fler! Jag trodde att det bara var två och att det inte skulle komma fler. Men det har i alla fall kommit en till! Ser mycket fram emot att läsa den här, har älskat hennes två andra Poirot-böcker.

Och så köpte jag två böcker av en favoritförfattare, Agatha Christie – Konstiga huset och Fem små grisar. Jag vet egentligen inte varför jag valde just de två, jag kanske fortfarande var lite väl uppspelt över Sophie Hannah-boken. Men jag kommer säkert gilla dem. De är lite wildcards för mig; jag minns inte att jag läst dem tidigare. Men Konstiga huset är tydligen Christies personliga favorit, så den har jag höga förväntningar på.

I Novellix godisbutik köpte jag fem noveller:

Två noveller av Agatha Christie – Domedagens hästar (Hercule Poirot) och Döden i floden (miss Marple). Dessa var båda spontanköp, men Christie är som sagt en stor favorit. Ser fram emot att läsa dem.

Edgar Allan PoeDen svarta katten. En riktig klassiker för skräckälskaren. Novellen finns förstås med i novellsamlingen också, men jag väljer att försvara mitt köp så här: jag köpte novellen innan jag köpte samlingen, och novellen är så himla fin och en riktig klassiker, så den förtjänar en egen plats i hyllan.

Stephen KingLite krasslig, bara. Jag visste inte att King skrev noveller. Trodde att jag var en inbiten King-entusiast med bra koll, men det visade sig att jag hade fel. Men nu vet jag! Ser väldigt mycket fram emot att läsa denna.

Mary Shelley Kärleksprövningen. Jag visste inte att Shelley skrivit något annat än Frankenstein. Ibland undrar jag om jag verkligen är en litteraturvetare eller om jag sovit på lektionerna. Novellen anses av många anspela på triangeldramat mellan Shelleys make, hennes syster och henne själv.

Det var mina köp från Bokmässan 2018. Hoppas ni har en fin helg!

Bloglovin’ │ Instagram

Bokmässan – Söndag

Här kommer äntligen del två i min bokmässerapportering! Det kommer komma ytterligare två delar: en bokhaul från mässan, och så ett inlägg om det nya området Crime Time.

Dag två på Bokmässsan inleddes med en promenad från fantastikgränd till en lugn plats att fika på. Precis som tidigare år gick jag på söndagen tillsammans med min mamma, det har blivit en tradition.

Det är kul att Fantastikgränd fanns i år också. Jag älskar fantastik och blir glad av att se att fantastikförfattarna och -utgivarna tar plats. Även i år delades det ut en gratis bok med samlade texter i alla montrar, fritt fram för alla besökare att ta.

2018-10-01 06.18.12 1.jpg

Söndagen var inte lika knökad som lördagen, så det gick lite lättare att ta sig mellan montrarna. Vi passade på att gå ett varv i B-området innan alla besökare kommit, och sedan stod vi länge i Bookmarks monter och tittade på Agatha Christie-böckerna. Tycker att de nya utgåvorna är så himla fina! Några följde såklart med hem.

Sur tur är finns det faktiskt ganska gott om sittplatser på Bokmässan, för man blir trött i benen. Här vilar vi ben och fötter i Natur & Kulturs monter.

Söndagens bästa monter var h:ströms monter. Den var inte direkt unik, inte som Novellix godisbutik, men det var i deras monter jag hittade mest kul. Det kom med lite böcker härifrån också, en bok i litteraturvetenskap (det skulle blivit två om inte den andra tyvärr tagit slut när jag funderade på den) och en novellsamling.

Sen blev det dags för lunch. Jag och mamma hittade baguetter med brieost och soltorkade tomater. Till det drack vi flytande socker i form av pärondricka. Det är viktigt att fylla på med bränsle när man spatserar på Bokmässan.

Till maten lyssnade vi på ett samtal med Niklas Natt och Dag och Stina Jackson. 1793 av Niklas Natt och Dag blev i år utsedd till årets bok. Jag har själv inte läst den, men jag såg ett samtal med författaren och en av hans goda vänner Fredrik Backman förra året där de talade om Niklas helt nya bok. (vill du läsa det inlägget kan du göra det här) Då blev jag sugen på att läsa boken men sedan kom så mycket annan läsning emellan. Nu är jag sugen igen. Har du läst 1793 av Niklas Natt och Dag?

Stina Jackson debuterade i år med den psykologiska spänningsromanen Silvervägen. Efter att ha lyssnat på samtalet hamnade även den på att läsa-listan …

Min mammas stora passion är matlagning och bakning. Därför faller det sig ganska naturligt att vi tillbringar en del tid på avdelningen ägnad åt mat och livsstil. Där hittade vi också en bokbytarhylla – kul idé! Men kanske inte så välanvänd, för de flesta besökarna köper nog ny böcker på plats. Den fungerade nog mer som inspiration och dekoration.

Det sista seminariet jag var på var ett med Mats Strandberg och Maria Ernestam. Det var nog det mest inspirerande samtalet jag var på av alla samtal jag sett på bokmässan i år. Bara några minuter in kände jag att jag ville gå hem och skriva något.

Mats Strandberg är en av mina favoritpersoner. Alltså på riktigt. Jag känner honom inte, men jag önskar att jag gjorde det. Han verkar så himla trevlig.

De talade bland annat om att skräck är den genre där miljön är viktigast. Det måste vara rationellt att karaktärerna inte flyttar om de spökar, att de inte ber om hjälp, att de inte bara springer därifrån.

De pratade också om att ta en välbekant miljö och göra den otäck. Då måste man vara noggrann med att beskriva det som läsaren känner igen för att sedan låta det läskiga sippra in. Ernestam talade också om hur det obehagliga bör finnas där hela tiden på ett litet hörn, för om allt är fint och sen klämmer man plötsligt in något otrevligt blir det overkligt.

Maria Ernestam kom nu i höst ut med en ny roman, Innanför murarna. Den verkar vara inspirerad lite ur den gotiska berättartraditionen, och när jag läser beskrivningen av boken (samt lyssnade på samtalet) gick mina tankar omedelbart till Udolphos mysterier av Ann Radcliffe, en av den gotiska litteraturens tidigaste verk. Den ska dessutom vara till stora delar självbiografisk, det är intressant. Jag har aldrig läst något av Ernestam, men hon verkar otroligt kunnig på skräck och skrivande.

Också Mats Strandberg är aktuell med en ny bok, Slutet. Boken fanns att köpa (och få signerad) på Bokmässan, men släpps egentligen inte förrän imorgon.

Efter det samtalet gick vi en sista vända på Bokmässan, köpte lite böcker (så vi inte behövde släpa på dem hela dagen), och sedan bar det av hem. Egentligen hade jag planer på att läsa i någon av mina nya böcker, men trött efter två dagars intensivt litteraturälskande somnade jag. Årets höjdpunkt var över.

Hur hade ni det på Bokmässan?

Bloglovin’ │ Instagram