Paket från Novellix och novelltävling

Idag hittade jag ett fint litet paket från Novellix i brevlådan!

Det är nämligen så att jag tänkt delta i deras novelltävling. Mer om tävlingen kan du läsa här. Om du bläddrar längre ner på sidan kan du registrera dig för att få tre (!) nyhetsbrev med skrivinspiration!

Om man var snabb kunde man få en liten startgåva, och min kom idag.

Jag älskar att de slagit in gåvan i en brun liten godispåse! Så sött.

Årets tema är Kaos, och det passar mig som handen i handsken. Alla som känner mig vet att kaos råkar vara ett av mina favoritord.

Jag har redan en liten idé som knyter an till temat. Temat är ganska brett och kan således tolkas på många olika sätt. Det ska bli spännande att se hur andra skribenter tolkat det.

Den är så fin! En liten anteckningsbok i klassiskt Novellix-format. Vill nästan inte besudla den med min inte superfina handstil. Men det kommer jag nog göra ändå, för kan samtidigt knappt vänta på att skriva ner mitt senaste lilla frö i den.

Jag skrev ofta noveller förr, och har till och med fått pris för en av mina noveller. Tyvärr har det inte blivit så mycket novellskrivande de senaste åren, trots att jag tyckte att det var ett kul format att skriva i.

Blev dubbelt uppmuntrad av det lilla medföljande brevet som känns personligt tack vare att de skrivit mitt förnamn. Nu är jag taggad på att börja skriva noveller igen!

Vilken tur att Månadens läsutmaning är noveller! Jag har redan läst några stycken, mycket bra skrivinspiration.

Ska någon av er vara med i tävlingen?

Bloglovin’  │ Instagram

Workshop i att tillämpa kritik på estradpoesi

Idag hade vi möte i Workshopgruppen, så nu kan jag äntligen dela med mig av ett av mina hemliga projekt: vi ska arrangera workshop på Poetry Slam i Göteborg i maj!

Vi har haft några möten om workshopen under de senaste månaderna men jag har inte velat skriva något om det innan vi pratat oss fram till en riktig plan. Fram tills nu har det hela varit ganska löst, vi har knappt vetat vad vi vill göra eller ens hur mycket tid vi får på oss, men nu vet vi mer. Tänkte i detta inlägg dela med mig lite av hur planen ser ut. Kanske har någon av er tänkt gå på Poetry Slam-SM?

Vad är då estradpoesi? Estradpoesi är en konstform där poesi framförs muntligt på en scen inför publik. Under Poetry Slam poängsätts framförandet inte bara efter poesin, men också efter uppträdandet som något sceniskt och flera olika andra faktorer som gör estradpoesin till en helhet.

Image-20170404_134146

Vilka är då vi? Vi är fyra tjejer från min klass i Redaktionell praktik som alltså ska anordna en workshop i att tillämpa kritik på estradpoesi på Poetry Slam-SM. Kritik på andra konstformer som exempelvis teater och litteratur kan man läsa i tidningar överallt, men också på nätet. Kritik på estradpoesi, däremot, är fortfarande sällsynt. Workshopen kommer vara i ungefär en timme och under den timmen kommer vi bland annat presentera kritikbegreppet och hur det tillämpas på andra konstformer, samt närma oss estradpoesin genom samtal ur ett kritiskt perspektiv.

Målet med workshopen är att introducera estradpoesi på det kritiska fältet och att samtala om hur man kan tala och skriva om konstformen, som i jämförelse med både skriftlig och muntlig litteratur egentligen är ganska ny. Jag vill inte gå in för djupt på exakt vad vi kommer göra då ingenting är spikat ännu, men förhoppningen är att deltagarna under workshopen ska få tillräckliga verktyg för att själva sätta sig och skriva kritik på estradpoesi efter workshopens slut. Kanske ses vi där?

Bloglovin’  │ Instagram

Ny novell och nya fortsättningar

För några veckor sedan skrev jag ju som bekant novellen Gripön till några tredjeklassare. Eleverna fick först läsa den och sedan skriva egna fortsättningar på den. De tyckte att det var så kul att de ville att jag skulle skriva en egen fortsättning på den, vilket jag såklart gjorde. 

Några elever blev så inspirerade att de skrev egna sagor till mig som de vill att jag ska göra en fortsättning på. Nedan kan du se de två första jag fått.

Eleverna har skrivit sina sagor på egen tid. Jag är så galet glad över att jag lyckats inspirera åtminstone några elever till läsande och skrivande, så jag sa att jag självklart vill skriva fortsättningar på deras sagor! Så det har jag suttit och gjort idag. 

Förhoppningsvis kan jag skicka mina fortsättningar redan på söndag, så eleverna kan få dem på måndag. Jag vill ju inte göra ett halvdant jobb, utan det ska göras på riktigt. Hittills är jag ganska nöjd med mina fortsättningar, om jag får säga det själv 😊

Jag ska även skriva en till saga till dem. Denna kommer vara lite annorlunda. Jag vill försöka uppmuntra ännu mer till kreativiteten, men det blir kanske lite för avancerat. Jag ska åtminstone testa och se hur det funkar. 

Den nya novellen slutar inte helt öppet, som Gripön gjorde. Istället får läsaren tre val på hur sagan ska fortsätta. När läsaren valt sin fortsättning får den läsa en kort fortsättning på det valet och sedan fortsätta på den. Känns det logiskt? Jag är inspirerad av de där spelen där man gör olika val och de val man gör påverkar narrativet på olika sätt. Det är kanske lite för avancerat för att testa på tredjeklassare, men hey, varför inte? Det värsta som kan hända är att de inte förstår och att jag får skriva om. 

Jag hoppas kunna skicka även denna novell på söndag så eleverna kan börja redan på måndag (om det passar i schemat). Ska bli så kul att se deras nya alster! 

Den där sista meningen 

Den bara kom. Helt utan förvarning på seminariet imorse. Skrev naturligtvis ner den lite diskret på en tom plats i blocket, i marginalen som vanligt. Mina skolblock är fulla av olika (bok)idéer i marginalerna. Lösa meningar eller ord utan betydelse om någon annan skulle läsa det, men ovärderliga för mig. 

Meningen bidrar med en tid och en plats. Jag ser den som en filmscen, någonstans i periferin. Nu måste min protagonist bara se till att ta sig dit. Jag ska hjälpa henne, efter bästa förmåga, och jag hoppas vi lyckas.

Den där första meningen

Har i flera dagar skjutit upp att börja skriva på mitt frö på riktigt för att jag inte lyckats klura ut någon första mening, för är det då någon mening att börja skriva på riktigt? Jag har gjort en del förarbete; jag har ungefär 30 scener, och jag vet ungefär när alla scener ska utspela sig. Hur många scener som får vara med får jag se senare… 

Nu känner jag att jag vill börja skriva på riktigt, inte bara ha en massa lösryckta meningar på några linjerade papper. Vill testa mina karaktärer och scener och se vad som händer. Ibland är jag lite väl otålig för mitt eget bästa. Men så är det den där första meningen. Den som inte vill bildas. Den som finns där på tungspetsen men klistrar sig fast som en äcklig smak.

Är den första meningen ens viktig så här i början? Kanske kommer den senare? Med mina två andra frön kom den första meningen tidigt, långt innan jag ens sammanställt riktiga scener och en gång innan jag ens hade ett namn på min protagonist. På något sätt känns det som att om jag börjar utan den där första meningen kommer allt bli skit. Då kommer resten präglas av att jag inte ens hade en ordentlig inledning klar när jag började. Men samtidigt känns det som att jag måste börja för att komma någonstans.

Ännu ett projekt 

Idag hade jag och några klasskamrater möte om något superspännande. Jag vågar inte avslöja riktigt än, inget är riktigt spikat,men jag vågar avslöja att det har med litteratur att göra! Vi satt i några timmar och undersökte olika tillvägagångssätt och avslutade mötet med att maila personer som kan hjälpa till med att förverkliga idén.

Att jobba med litteratur har varit något jag velat i flera år, men inte så länge jag kan minnas. Först ville jag jobba på kontor som farmor. Det spelade ingen roll vad för kontor, jag lockades av skrivbordet och datorn och den fria tillgången till varm choklad från automat. Sen ville jag bli veterinär, men den idén förkastades snart när jag insåg att jag är rädd för nästan alla djur. Och sen insåg jag att man kan jobba med litteratur. Jag är så tacksam att jag får möjligheten att testa på det och få erfarenheter som leder mig närmare drömyrket. Och visst kan man jobba med litteratur på kontor?

Bloglovin’  │ Instagram

Mitt frö

Så för några dagar sedan kom jag på en så jäkla bra bokidé, och den blev ännu bättre när jag insåg att jag kan använda den för att förbättra ett av mina gamla manus som nu ligger på hårddisken och dammar. Det där gamla manuset hade aldrig fått någon riktigt mening. Det låg ingen tanke bakom det, bara väldigt starka känslor. Och det duger inte, det visste jag då också.

Jag visste inte om mitt frö var unikt eller inte, så jag googlade runt lite och insåg att svenska sökningar inte gav mig särskilt mycket information alls. Så jag gick över till engelska. Insåg att det finns böcker med liknande tema, men inget – vad jag kan hitta – med samma. Tänkte att det kanske är bra att det finns andra böcker med liknande tema, för då kan jag läsa böckerna och kanske, förhoppningsvis, få inspiration till mitt eget lilla frö. 

Bara ingenting är för likt. Det är kanske kul att skriva ”nästa Svindlande höjder” liksom, men som författare vill man vara nyskapande. Komma med något nytt. Och det hoppas jag att jag ska kunna göra med mitt frö.

Min syster sa att jag ska så mitt frö så det kan växa och gro. Så jag kan skörda till hösten, om jag vårdar det ordentligt. Hon är klok hon. Så det är precis det jag ska göra. Efter skolan igår gick jag till repro och köpte en liten svart anteckningsbok och vanliga gröna post-it. Nu ska här skrivas!

Sagoprojektet

Nu har jag äntligen fått tillbaka elevernas fortsättningar på Gripön! Har varit så fruktansvärt förväntansfull över elevernas skapelser och nu är de äntligen här.

 

2017-02-17-13-33-07

Fick fantastiskt söta små brev från två av eleverna!

2017-02-17-13-34-01

Innehållet rörde mig till tårar. Att något så enkelt kan betyda så mycket.

2017-02-17-13-34-49

Fick så många texter och det tog mig ganska lång tid att läsa igenom alla – men det var värt det. Några hade gjort illustrationer och några hade hade fyllt flera sidor med text.

2017-02-17-13-32-52

Är så tacksam över att få ha varit en del av detta!

 

Alla hade skrivit helt olika fortsättningar på Gripön. Med uppgiften uppmanade jag till fri tolkning, och det berodde helt enkelt på att inte hämma barnens fantasi på något sätt. Jag tror det är ganska viktigt när man vill uppmuntra barn till skrivande. Begränsningar är ju aldrig kul.

Eleverna lyckades beröra med spänning – som vanligt med barns fantasi visste man aldrig vad som skulle komma – men också med att få mig att skratta. Nedan kommer några av mina favoritutdrag (där jag valt att ändra till korrekt stavning samt sätta in lite interpunktion för enklare läsning, men utan att ändra allt för mycket):

”Människorna behövde bara gå igenom byn för att komma till affären. Det fanns inte så mycket frukt i skogen, det här är en gammal ö.”

”Det fanns ingen skola eller så men de klarade sig ändå. De kunde föda barn på ön fast de som blev nyfödda, de var inte så lyckliga.”

”Men de hittade varsin grip och flög till en märklig ö. Den där ön får bli bra, sa de. Men när de kom fram och hade packat upp såg de att det var en skitö. Men farfar somnade och sov tills han dog.”

Det roligaste var nog att en av eleverna hade skrivit in mig som hjälte i sin saga. Vilken ära!

Nu ska jag sätta mig och skriva ett tackbrev till eleverna 🙂

Textramar

 

Idag satt jag och tre andra tjejer och jobbade i InDesign med vad jag kallar textramar. Vi bildar tillsammans sättningsgruppen, alltså den grupp som ska sätta boken. Vi har ett stort arbete framför oss! Jag valde att delta i den gruppen för att jag vill öva mer på InDesign. Känns som en värdefull kunskap att ha i ryggsäcken.

Tanken just nu är att vi ska jobba fram en bra mall att utgå från när vi sedan har texterna till boken. Vi började med att titta lite på hur andra har gjort. En av tjejerna jobbar i en bokhandel så hon hade samlat jättemycket referensmaterial åt oss. Sedan började vi kika på lite olika typsnitt vi tycker är snygga.

Efter att ha valt ut en ganska ansenlig mängd typsnitt satte vi oss vid varsin dator och började jobba fram varsin egen mall. Vi insåg ganska snabbt att vi redan glömt ganska mycket av det vi lärt oss vid vårt tidigare bokprojekt.

Våra resultat blev helt olika, och inte bara för att vi valt att arbeta med olika typsnitt. Tanken är att visa upp vad vi gjort på redaktionsmötet imorgon för feedback. Vi hann tyvärr inte jobba särskilt länge med det, så jag är inte direkt supernöjd med mitt resultat.

Jag gjorde min textsnutt i Garamond. Inte så originellt, tänker kanske du. Och det är sant, Garamond används ofta som inlagetext. Jag tycker dock inte att det gör något att det är såpass vanligt. Man kan göra nytt och crazy på andra saker, till exempel pagineringen. Garamond är trots allt odödligt. Och väldigt snyggt.

2017-02-20-14-44-01

Kom precis hem. Ska äta lite innan jag åker tillbaka till skolan för kvällskurs, men måste erkänna att jag inte är särskilt sugen på att ge mig ut i regnet igen. När det regnar sitter jag helst inne med en kopp te och en god bok eller anteckningsblock 🙂

2017-02-20-14-32-55

Bloglovin’  │ Instagram

Gripön

Jag har under några veckors tid haft ett samarbete med en skola i Sverige. De gav mig fria tyglar att skriva en skönlitterär text om vad jag ville – men den måste ha ett öppet slut. Tanken var att eleverna skulle få läsa den och sedan skriva individuella fortsättningar. Sagt och gjort, jag satte mig ner och skrev en saga som kom att heta Gripön.

Brasan sprakade högre och farfar sjönk ännu djupare ner i den gamla och lappade fåtöljen. Han suckade belåtet. Johan suckade han också. Kroppen kändes tung och trött, och vilan och värmen mjukade upp kroppen igen. När Johan ställde ner den renslickade glasskålen bredvid sig på golvet tog farfar till orda.

”Visst, jag kan berätta en historia för dig. Men du kommer ändå inte tro att den är sann.”

Johan skrattade. Farfar låtsades alltid att hans berättelser var sanna. Som den gången han hade försökt övertyga Johan om att han ridit på en lax lika stor som en delfin.

”Nåväl”, sa farfar, knäppte händerna i knät framför sig som om det hjälpte honom att fundera, och såg med stadig blick in i eldstaden på flammorna som slickade sig uppåt. ”Mitt i Stilla havet låg det en gång en liten ö. För tusentals år sedan hade ön bara dykt upp ur havet, ingen kan säga hur. De första som bosatte sig på ön var gripar. Därför kom ön att kallas Gripön. Gripar är djur med lejonkropp och stora, breda örnvingar.”

 

Ett utdrag ur Gripön

 

När jag var klar med sagan skickade jag in den till skolan och nu väntar jag spänt på att få se elevernas fortsättningar. Jag har fått god respons; alla verkar tycka att det är jättekul och tydligen har flera skrivit mer än en sida, vilket jag ser som en stor framgång.

Min förhoppning med samarbetet är att få fler unga att vilja läsa och skriva. Jag upplever att det där med läsande och skrivande på något sätt blivit omodernt och inte utövas i lika hög grad nu längre. Om jag lyckas uppmuntra en eller kanske två skulle jag bli så glad.

Måste erkänna att fotoredigering inte riktigt är min grej. Men jag tycker ändå det blev ganska gulligt med smileys! (Tror du mig om jag säger att eleverna ler bakom sina låtsasansikten?)

Titta, så flitigt de arbetar på! Eleverna går i tredje klass och befinner sig på olika nivåer i läsandet och skrivandet.

Några är redan klara!

Ett litet smakprov 🙂

Jag minns fortfarande min första saga. Då gick jag i första klass och skrev om en liten kanin som inte kunde hitta sin mamma. Jag minns hur jag satt i klassrummet och noggrant vek till mina boksidor, eftertänksamt valde rätt färger för mina illustrationer och grubblande försökte hitta på hur den stackars lilla kaninen skulle hitta hem till sin mamma.

Jag skrev två versioner av Gripön, där den andra versionen är en fortsättning på den första. Eleverna fick fortsätta på den kortare versionen och sedan läsa fortsättningen. Jag skrev båda med öppet slut, och nu vill eleverna att jag ska skriva en avslutning. Så helgen kommer gå åt till mycket skrivande, men det är jag bara glad över!