Ostutmaning och verklighetsflykt i charmig debutfeelgood

Paris. Kärlek. Ost. – en bokrecension

Tack till Hoi förlag för recensionsexemplaret!

IMG_20191111_162019_905.jpg

Förlagsassistenten Ella är nysingel. Efter en katastrofal dejt med mannen hon delat sitt liv med i åtta år åker hon hem med brustet hjärta utan en ring på fingret. Hon känner sig vilsen, och för att råda bot på det bestämmer hon sig för att ta sina sparpengar och resa till Paris.

Hon checkar in på ett billigt hotell och ägnar sina första dagar åt att strosa runt och provsmaka ost innan hon förstår att hon behöver tillgångar för att finansiera sin tillvaro i en av världens dyraste storstäder. Sakta men säkert börjar hon ordna upp sin tillvaro med ett (hyfsat) betalt jobb, flera goda vänner, en potentiell pojkvän, ett lyxigt hem och en egen osthandlare som utmanar henne att smaka på Frankrikes alla ostar.

”Jag vill också resa till Paris!” tänkte jag genom hela boken. Jag vill också äta ost hela dagarna, jobba helg på café och mingla med eleganta fransmän och fransyskor. Läsningen blev en perfekt verklighetsflykt från regnet och den allmänna tristessen här i gråa Göteborg, och boken lästes ut på några få kvällar nedbäddad i sängen med en kopp te.

Osten beskrivs med en sådan passion att jag som läser känner smaken i min egen mun, och det är troligen ingen slump då författaren Victoria Brownlee själv arbetar som matskribent och är bosatt i Frankrike. Paris. Kärlek. Ost är hennes debutroman. En uppföljare har redan släppts på engelska med titeln Escape to the French Farmhouse.

Den största kärleken finner Ella kanske i slutet av boken, som det ska vara i en feelgood, men boken genomsyras av flera andra kärlekar också. Några av dem hintas redan i titeln: kärleken för Paris och kärleken för ost – två kärlekar tätt sammankopplade med hennes förra partner men som trots det bara växer och präglar hela boken.

Paris. Kärlek. Ost. hade tjänat på att dra ut på romanen kanske femtio sidor till. Upplösningen kommer för snabbt, och det är alldeles för enkelt. Ella skrattar bort sitt brustna hjärta och allt löser sig nästan för bra. Jag saknar lite motgångar, ett crescendo. Istället blev de sista sidorna lite av ett platt fall.

Korrekturläsaren och redaktören har gjort några substantiella missar, men trots det och det plötsliga slutet tycker jag att Paris. Kärlek. Ost. är en riktigt bra feelgood-roman som lämnar läsaren med mersmak.


Några väl valda ord om Paris. Kärlek. Ost.:

Verklighetsflykt. Charmig. Romantisk.


När ska du läsa Paris. Kärlek. Ost.?

Den inleds under sommaren men sträcker sig över ett år. Jag saknar lite mer kopplingar till årstiderna, som till exempel i Vägen till Sugar Maple Inn. Trots att en stor del av romanen utspelar sig under hösten och vintern skildras inte mycket alls av det, utan det finns mest med lite i bakgrunden. Julafton har ett kort eget kapitel. För mig passade den perfekt att läsa nu när jag önskar lite extra verklighetsflykt under våra mörkare månader, men jag tror den passar bra att läsa precis när som helst.


Titel: Paris. Kärlek. Ost.

Författare: Victoria Brownlee

Utgivningsår: 2019

Förlag: Hoi

ISBN: 9789155264727

AdlibrisBokus

Bloglovin’InstagramFacebook

En obehaglig skildring av en trasig relation

Processed with VSCO with f2 preset

Berättelse om ett äktenskap – en bokrecension

Titeln Berättelse om ett äktenskap låter väl egentligen ganska harmlös och planlösningen på omslaget ser väl ganska intetsägande ut, men innanför pärmarna döljer sig en obehaglig skildring av en trasig relation.

Jag hade egentligen knappt läst någonting alls om Berättelse om ett äktenskap när jag köpte den för en 50-lapp på Akademibokhandeln. Det enda jag hört var att Geir Gulliksen skulle ha ett fantastiskt språk och att många blivit berörda av romanen. Det lockade mig och jag kastade mig in i den huvudstupa, fortfarande med skavsår på knän och armbågar efter att själv ha lämnat en trasig relation. Jag visste inte vad jag väntade mig, men jag väntade mig inte det här.

Berättelse om ett äktenskap berättas av ett jag, och jaget är mannen i relationen. Jaget heter Jon och han berättar om sitt äktenskap och försöker leva sig in i sin partners tankar om allt som hänt, allt som gått fel och allt som gått rätt men ändå inte räckte.

Vi vet redan från början att berättelsen inte kommer sluta väl, det gör Geir Gullriksen klart för oss. Jaget går tillbaka i tiden och analyserar allt som hänt i relationen från början till slut. För det tar slut. Kvinnan förälskar sig i en annan man, och Jon uppmuntrar henne att undersöka sina känslor med den andra mannen, säger att hon borde ligga med den andre mannen, fantiserar om det tillsammans eller själv eller var för sig. Tillslut står hon inte ut längre.

Berättelse om ett äktenskap var svår att läsa. Inte på grund av språket; språket var poetiskt och ibland vackert. Ibland var språket groteskt och vidrigt, ibland var bara Jon grotesk och vidrig. Jag ville lägga ner boken flera gånger, men varje gång tog jag upp den igen. Den är ju så kort. Och Geir Gulliksen kan verkligen skriva. Och även om den stundvis var grotesk, var den också skör. Papperstunn och ömtålig.

Någonstans kanske jag förväntade mig en traditionell kärlekshistoria, eller en traditionell kärlekshistoria som gått fel någonstans. Berättelse om ett äktenskap var verkligen inte det. Romanen testar gränser, den utforskar djup och vad som händer när det bräckliga spricker. Och någonstans är jag ändå glad att jag läste den.

Titel: Berättelse om ett äktenskap

Författare: Geir Gulliksen

Utgivningsår: 2015 (Sverige: 2016)

Förlag: Weyler

ISBN: 9789176810699

Adlibris │Bokus

Bloglovin’  │ Instagram

 

En sammanfattning av den gångna veckan

50-årskalas

I lördags hade vi 50-årskalas för min fina pappa! Vi bjöd på stor buffé och förberedde mat från tidig morgon till sen eftermiddag. Hängde upp fina dekorationer och pyntade bord. Vi hade lite barnkalastema och gästerna fick gå tipspromenad med frågor om min pappas liv, fiska i fiskedamm och delta i musikquiz. Och äta massor av god mat, såklart. Jag tog med mig några kokosbollar som blev över hem 🙂

Processed with VSCO with f2 preset

Har läst

Tidigt förra veckan blev jag klar med Vassa föremål av Gillian Flynn. Jag har inte läst något av henne tidigare, och jag tror inte att jag kommer läsa något av henne igen. Inte för att Vassa föremål var dålig, för det tyckte jag inte, utan bara för att jag aldrig riktigt fastnade. Kanske beror det på översättningen.

Vassa föremål är annorlunda på ett bra sätt, den har ett bra driv och det var lätt för mig att komma in i den. Jag fattade aldrig riktigt tycke för karaktärerna, men de var komplexa och spännande. Kanske var det aldrig meningen att man skulle fatta tycke för någon karaktär, men det känns lite snopet att inte riktigt bry sig om hur det går för någon. Jag läste liksom vidare för att jag ville veta vem den hemska mördaren var.

Journalisten Camille reser hem till sin födelseort, staden där hon växt upp, för att skriva om hemskheter som drabbat byn det senaste. Två flickor har försvunnit på kort tid och den ena påträffades död kort efter försvinnandet – med alla tänder utdragna. Camille tvingas bo med sin trasiga familj, och hon dras snart in i en härva av missbruk, våld och mord.

Vassa föremål är Flynns debutbok, men den är nu (2014) nyöversatt. Jag tyckte inte om språket. Som jag skrev i Veckans lista – mys och skymningsskrivande är det alldeles för mycket att, som och men i texten och den känns lite stolpig. Kanske ska den försöka imitera en tidningstext lite, eller också är den inte så bra översatt.

Jag väntade mig mer obehagligheter, lite magvändargrejer, men fick inget sånt. Kanske är jag härdad. Sammanfattningsvis är Vassa föremål bra och annorlunda och jag rekommenderar läsning i höstmörkret.

Processed with VSCO with f2 preset

Jag läser

Just nu läser jag Röd drottning av Victoria Aveyard. Även denna är en debutroman. Hittills har jag läst 49 sidor och ska snart börja på kapitel fem, så jag har inte hunnit komma så långt än. Förväntningarna är höga.

Trots att jag ofta stolt hävdar att jag är ett hängivet fantasyfan av högsta rang läser jag sällan fantasylitteratur. Himla konstigt. Men nu blir det ändring på det, och första fantasyboken som får en chans av mig är alltså Aveyards debutroman Röd drottning. Tipsa gärna om fler riktigt bra fantasyböcker!

Processed with VSCO with f2 preset

Lyssnartips

Jag har lyssnat på Fredrik Backmans sommarprat två gånger nu, och kommer säkert lyssna fler gånger. Blir blir så inspirerad och lycklig. Pepp på skrivande, pepp på läsande, pepp på livet. Hans sommarprat finns bland annat på Spotify, men också här. Lyssna!

Bloglovin’ │ Instagram

Genialisk thriller

Tack till Pocketförlaget för recensionsexemplaret!

Flickan med gåvorna av M.R. Carey är en dystopisk framtidsskildring av ett London där större delen av mänskligheten drabbats av en skrämmande infektion som ger sig på hjärnan. Ute härjar de hungriga, som de drabbade kallas, och bara en liten del av befolkningen har lyckats undgå infektionen. Och sen är det tio år gamla Melanie då, den speciella flickan, den annorlunda flickan, flickan med gåvorna.
Melanie bor i en egen cell i en lång rad av celler befolkade av andra barn. Det enda hon vet om omvärlden är det hon fått höra från sina lärare, och särskilt det hon fått höra från Miss Justineau. Hon är den absolut bästa läraren någonsin och Melanie älskar henne. Melanie skulle göra allt för henne.

Carey skildrar mästerligt ett framtidsscenario i en postapokalyptisk värld med ett intelligent språk och skicklig gestaltning med hjälp av sagor från antiken och berättelser ur bibeln. Trots komplicerad forskning blir den inte för tung; Carey förklarar utan att skriva någon på näsan.

Jag satt på nålar genom hela läsningen. I Flickan med gåvorna staplas cliffhanger på cliffhanger och bladvändarskrapsår är ett faktum. Careys senaste thriller är genialisk.

Titel: Flickan med gåvorna

Författare: M.R. Carey

Översättare: Johanna Svartström

Utgivningsår: 2016

Förlag: Ordfront

ISBN: 9789170378836

Adlibris │Bokus

Bloglovin’  │ Instagram

Tunn historisk roman om en sorgevandring

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

Sigrid lockas till den svarta döden. Hon lämnar Sverige med en sillabåt och vandrar sedan i pestens fotspår, ofta förklädd till man för att kunna vandra obemärkt. Hennes gång är dyster och hon är inte intresserad av varken att hjälpa eller att stjälpa, att lära känna någon eller att slå sig ned någonstans under en längre tid än det tar att få något i magen och att sova. Hennes sorg tar sig uttryck i hennes vandring, hennes vandring blir den hon är.

Tiden är inte än känns tunn. Prosan är enkel; språket känns punktat, staplat, som ett första utkast. Vi hinner inte lära känna vare sig någon individ eller någon plats. Snabbt går Sigrid eller vem hon för tillfället utger sig för att vara vidare, från pestsmittad stad till trasig bebyggelse. Kanske är det så det är för Sigrid där hon går, för djupt nere i sorgen för att orka bry sig, men det blir en platt läsning.

Titel: Tiden är inte än

Författare: Elin Boardy

Utgivningsår: 2017

Förlag: Wahlström & Widstrand

ISBN: 9789146233060

Adlibris │Bokus

Bloglovin’  │ Instagram

Banal fantasy med en dåligt utförd grundidé

Jacob har alltid känt sig utanför och annorlunda. Han växer upp med farfars fantastiska berättelser om ovanliga barn på en avlägsen ö, barn med övernaturliga förmågor. På ön lever barn som kan sätta eld på vad som helst med bara en beröring, barn som måste ha tunga blyskor på sig för att inte flyga iväg, och barn som inte syns (när de inte bär kläder). Där bodde farfar tillsammans med andra flyktingar i flera år under föreståndarinnan Miss Peregrines skyddande vingar.

Men så dör Jacobs farfar under mystiska omständigheter. Jacob är den som hittar honom, och de var inte ensamma. Jacob, som varit oerhört fäst vid sin farfar, får för sig att det var ett monster som mördat honom. Men innan han dör hinner farfar säga några sista ord, en gåta som verkar ha som ändamål att Jacob ska ta sig till ön. En psykolog meddelar familjen att Jacob utsatts för ett djupt trauma, och i ett försök att bli kvitt sina rädslor angående farfars död beslutar sig Jacob för att leta reda på barnhemmet hans farfar berättat så mycket om.

Jag hade höga förväntningar på Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs, och kanske är det just därför den föll så platt för mig. Grundidén är bra – men den är dåligt utförd och blev tyvärr en ganska banal fantasy som försöker för mycket och lyckas för lite. Den är ofta långdragen till den nivå att det kändes som att författaren behövde fylla ut ett visst teckenantal. Ibland verkar Riggs ha försökt arbeta upp en stämning men den kulminerar aldrig utan vänder innan den når någon betydande höjd.

Utgåvan jag lånade på biblioteket (se bild på den ovan) innehöll så många typografiska fel, för att inte tala om alla översättningsfel, att läsningen tillslut inte längre kändes njutbar. Jag gillade trots det formgivningen – de märkliga svartvita fotona och det gultonade pappret med tjockare gramvikt bidrog mycket till känslan. Synd att det inte räckte hela vägen.

 

Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Författare: Ransom Riggs

Översättare: Sanne Näsling

Utgivningsår: 2016

Förlag: rabén&sjögren

ISBN: 9789129703931

Adlibris │Bokus

Bloglovin’  │ Instagram

En modern tappning av en älskad klassiker

Tack till Wahlström & Widstrand för recensionsexemplaret!

Liz och systern Jane flyttar tillbaka till familjehemmet i Cincinnati efter att pappa Bennet drabbats av en hjärtinfarkt. På en grillfest träffar de den rike dokusåpekändisen Chip Bingley och hans nära vän Fitzwilliam Darcy. Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld är Stolthet och fördom i en modern, amerikansk tappning.

Detta är den första boken jag läser av Sittenfeld, och jag är imponerad. Det känns nästan som att läsa en uppdaterad bok av Austen – humorn finns där, dramat finns där, språket finns där. Och samhällskritiken finns där, såklart. Men är det trovärdigt? Och är den nyskapande?

Handlingen är egentligen inte särskilt överraskande – inte om man läst Stolthet och fördom tidigare – men den är trots det underhållande. Sittenfeld slänger gärna in oväntade detaljer som antingen får läsaren att höja på ögonbrynen eller att fnissa lite förläget – eller både och, som när Lizzy och Darcy ägnar sig åt hatsex. Språket är lika lättsmält som handlingen, men det finns ändå något som ger pekfingret och tummen lätta skavsår. Om det är för att se vad Sittenfeld kan hitta på härnäst eller om det beror på att hon verkligen lyckats uppdatera Austens älskade klassiker … lämnas här osagt. Oavsett vad är den, trots att den inte är särskilt revolutionerande, ganska charmig läsning.

Titel: Sanning och skvaller

Författare: Curtis Sittenfeld

Utgivningsår: 2017

Förlag: Wahlström & Widstrand

ISBN: 9789146232483

Adlibris │Bokus

Bloglovin’  │ Instagram

En hyllning till språket

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

2017-06-08 08.41.40 1.jpg

2014 kom Sara Lövestam ut med Grejen med verb. Boken tokhyllades av såväl kritiker som läsare för Lövestams nytänkande och humoristiska vinkel på grammatik. I år kom hon ut med uppföljaren Grejen med substantiv och pronomen, och fascinerar ännu en gång med sin skarphet.

Boken är lika språkligt snygg som den är estetiskt vacker. Jag älskar allt med formgivningen, och fnissar redan när jag ser på omslaget på boken med det finurliga reklaminspirerade NU MED NOMINALFRASER! i en stjärna, och fnisset pågår genom hela boken, enbart för att avbrytas av högt gapskratt exempelvis när Lövestam går igenom hen-debatten.

Lövestam har ett genuint och klart språk som sticker ut. Hon diskuterar med en kvicktänkt och roande pedagogik allomorfer, suffix och vad likheten mellan en baguette och ett substantiv är. Låter det svårt, eller kanske rent av knasigt? Vid första anblicken på innehållsförteckningen kan boken först se ut som en vanlig och ganska tråkig lärobok …

men bli inte avskräckt! Grejen med substantiv och pronomen är inte en lärobok, men kan väl ses som ett komplement till grammatikstudier. Boken är inte bara full av härlig brödtext, nej, här finns också underfundiga fotnoter och knasiga tecknade bilder som är precis lika spännande och roliga som primärtexten och bidrar till den lekfulla tonen. Boken passar både dig som är språkintresserad och dig som bara vill bli road. Den är lätt att hänga med i oavsett hur dina tidigare grammatikkunskaper ser ut.

Lövestam gör ett fantastiskt jobb med att lyfta fram grammatiken som för många känns som en plåga. Hon gör den rolig och lättillgänglig, och jag har under läsningen flera gånger utropat ”Lyssna på det här!” följt av en ny spännande fakta jag precis lärt mig till den som orkat lyssna (och även när ingen orkat lyssna). Grejen med substantiv och nominalfraser är en lysande humoristisk bok som bidrar till bildandet, en fin hyllning till språket.

 

Titel: Grejen med substantiv och pronomen

Författare: Sara Lövestam

Utgivningsår: 2017

Förlag: Piratförlaget

ISBN: 9789164205063

Adlibris │Bokus

Bloglovin’  │ Instagram

 

Deckare med övernaturliga inslag

Konstnären är den första delen i en serie som ska bli tre. Boken är skriven av Diane Karlström och Magnus Carling. Handlingen utspelar sig i ett alternativt Göteborg, inte så långt ifrån vår verklighet. I Konstnären är det brottsligheten som styr samhället, men det finns fortfarande de som outtröttligt försöker upprätthålla en viss ordning – däribland dem John Romeo, huvudperson och polis.
Omslag1-bokstund (1)

John Romeo är ingen vanlig polis – han har en särskild gåva. Många gånger känns den mer som en förbannelse. Han är ofta rädd för att att använda den, och han vet inte riktigt hur han ska hantera den. Just denna gåva gjorde mig uppriktigt intresserad av boken. Den gjorde att boken hade något unikt, något speciellt som stack ut. En deckare med övernaturliga inslag. Och jag blev inte besviken på hur väl det fungerade.

Jag gillar att läsaren dras in i storyn redan i inledningen. En flicka är på väg hem efter en fest. Hon vet att Göteborg inte längre är en säker plats, men det är hennes hem och hon är inte rädd. Hon väntar sig en upprörd och vindrucken mamma i köket, men man kan ju inte lämna en fest innan midnatt. Hemma lyser lamporna i köket, men ingen mamma kommer utrusande. Istället möter hon något mycket hemskare…

Göteborg plågas av en ny bov som lämnar offer på hög och verkar vilja göra varje brottsplats till konst. Samtidigt försvinner bevismaterial från stationen och John Romeo och hans kollegor möter motgång efter motgång.

Fallet hamnar lite i skymundan. Man får ta del av ganska mycket polisarbete, men på något sätt kretsar hela tiden handlingen tillbaka till Romeos liv, eller framförallt hans problem. Hans förflutna har en tendens att komma ikapp honom när han minst anar det. Trots det upplever jag att det är en bra balans mellan yrkesliv och privatliv, även om hans privatliv ganska mycket genomsyrar hans yrkesliv.

Tack till författarna för recensionsexemplaret!

Titel: Konstnären

Författare: Diane Karlström och Magnus Carling

Hemsida: John Romeo

Utgivningsår: 2017

Förlag: Recito Förlag

ISBN: 9789177650652

Adlibris │Bokus

 

Konstnären finns enbart att läsa som e-bok, dels för att författarna ville hålla nere kostnaden och dels för att utforska e-bokens möjligheter. Författarna kommer inom kort släppa extramaterial på sin hemsida (länkad ovan).

Bloglovin’  │ Instagram

En svensk Morden i Midsomer

Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!

Idag testar jag att skriva en annan typ av recension! Den är lite mer subjektiv och personlig än jag annars gör, kanske lite mer lättsmält och lite roligare? Säg gärna vad ni tycker, borde jag fortsätta skriva recensioner så här?

En forskare i litteraturvetenskap anmäls försvunnen under ett mystiskt besök i Sverige. Samtidigt startar några litteraturvetenskapsstudenter en amatörteatergrupp, och gruppen sätter upp en pjäs med Shakespeares odödliga Romeo och Julia. Forskarens försvinnande visar sig snart ha kopplingar till verket. Det ryktas att forskaren varit på jakt efter ett bortglömt originalmanuskript av den gamla tragedin som inte slutar tragiskt utan istället lyckligt. Litteraturvetaren Helena bestämmer sig för att ta reda på mer om det glömda manuset, hon reser till Verona och letar ledtrådar som en riktig detektiv, och hamnar mitt i en mordutredning.

Smultron, bröllop och döden av Kristina Appelqvist är den tredje boken om litteraturvetaren och talskrivaren Helena Waller, men den går utmärkt att läsa fristående. I boken får man följa ett flertal karaktärer, så man får ta del av mycket av vad som sker. Jag har lite svårt för böcker som hoppar mellan flera olika karaktärer. Jag är så dålig på namn, så det blir svårt för mig att hänga med och minnas vad som hänt vem, särskilt när det handlar om så många som i den här boken. Det tog mig kanske 100 sidor innan jag verkligen kunde hänga med i de olika perspektivbytena. Annars är greppet med flera perspektiv ganska bra. Och Appelqvist är skicklig – hon visar aldrig för mycket, så handlingen bjuder ändå på flera överraskningar, inte minst slutet.

Jag läser egentligen ganska sällan deckare – det är få som verkligen intresserar mig. Men denna har ändå någon kvalitet som fångar mig, trots att den inte kräver särskilt mycket tankeverksamhet (men det kan vara trevligt ibland). Det bästa med boken var, för mig, den miljö Appelqvist så väl skildrar. Jag gillar verkligen att den till stor del utspelar sig i den universitetsvärld jag själv tillhör, även om det är i en helt annan stad och vid ett fiktivt universitet. I boken samsas litteraturvetenskapliga referenser med fester, romanser, och lögner. Smultron, bröllop och döden är en lyckad kriminalroman som för tankarna till en svensk Morden i Midsomer med en härlig litteraturvetenskaplig vibe, perfekt en solig dag i brassestolen.

 

Några väl valda ord om Smultron, bröllop och döden:

Mysdeckare. Lättläst. Passioner. Ond bråd död.

Image-20170423_172644.jpg

Är du ännu mer intresserad av Smultron, bröllop och döden? Här kan du läsa två smakebitar på den.

 

Titel: Smultron, bröllop och döden

Författare: Kristina Appelqvist

Utgivningsår: 2016

Förlag: Pocketförlaget

ISBN: 9789175792156

Originalutgåvan utgiven av Piratförlaget

Adlibris │Bokus

Bloglovin’  │ Instagram