En lite blekare Stockholm noir

102450_13064338_o_1

Efter att ha läst Det är natten. Författaren och den som skriver hade jag ganska höga förväntningar på Karolina Ramqvist. Vem är denna författare med ett så vackert språk, och varför har jag inte läst något av henne tidigare? Så jag tog upp den första boken av henne jag kunde hitta, vilken råkade vara Den vita staden.

Den vita staden är Stockholm noir men lite blekare, en thriller som kretsar kring den unga nyblivna mamman Karin i Stockholms undre värld. Karin är lämnad ensam med sitt lilla barn Dream. Hon har ett stort hus och fina prylar, men inga pengar och egentligen ingenting av värde. Tillslut inser Karin att hon måste göra något om hon och barnet ska överleva.

Den vita staden skildrar det lilla, enskilda livet under hotet – måhända indirekt, men det finns där – av den undre världen. Strålkastarna är på Karin medan hon försöker ta sig och sin dotter genom vardagen, men också försöker skapa en bättre värld för dem båda. Samtidigt är det en berättelse om moderskap, där hon inte ens velat bli mor och nu tvingas klara sin nya roll själv med ett barn med vilken hennes relation snarare är biologisk och fysisk är kärleksfull och psykisk.

Den vita staden bör förmodligen läsas efter Flickvännen, trots att förlaget och författaren själv hävdar att den är helt fristående. Språket är mycket lättläst och Ramqvist är duktig på att skapa närvaro i texten. Boken är kort, och det händer egentligen inte mycket i den. Den vita staden marknadsförs som en thriller, men jag har svårt att hitta spänningen i den. Det känns mest som att Karin går runt lite, ammar lite, sover lite, möter gamla bekantskaper, ammar lite, går runt lite, sover lite. Sen när det väl börjar hända något tar boken plötsligt slut och läsaren lämnas förvirrad och undrande. Kanske är det tänkt att Karins historia ska fortsätta?

 

Titel: Den vita staden

Författare: Karolina Ramqvist

Utgivningsår: 2016

Förlag: Nordstedts

ISBN: 9789113067728

Adlibris │Bokus

Bloglovin’  │ Instagram

Publicerat av

Bokstund

Böcker. Te. Skriva.

11 reaktioner till “En lite blekare Stockholm noir”

  1. Svar: Jag började i början på januari men kom inte igång ordentligt förrän i slutet på februari, så det är inte alls lång tid som jag har tränat men eftersom jag är såpass överviktig så förväntade jag mej ändå att kroppen skulle bli superglad för att jag rör på mej och liksom släppa till ordentligt med viktnedgången. Men jag antar att jag får ge det mer tid. 🙂 Jag tänkte mer att kondition kanske är bättre för viktnedgång än styrketräning, men samtidigt så bränner man mer ju fit man är så det är en djungel att hitta rätt svar när man själv inte är insatt.

    Gilla

  2. Tack för ditt stöd, känns fint att mina inlägg kommer längre än till gruppen ”smarta diabetiker”
    Har du funnit någon distanskurs som man kan ägna sig åt till hösten, tror det var du som frågade mig den frågan.
    Ha det så gott och sköt om dig
    /Janne

    Gillad av 1 person

  3. Jag har läst Flickvännen och hört Carolina berätta om den men tyckte att hon var nonchalant mot publiken. Hon satt och gäspade och såg sur ut, vilket ju inte alls är okej på en föreläsning. Inte tyckte jag att jag förstod mig på varför huvudpersonen var tillsammans med en kriminell heller.

    Gillad av 1 person

    1. Åh nej, så tråkigt! Jag fattade inte heller riktigt, jag tyckte att huvudpersonen var lite platt (i Den vita staden alltså, då jag inte läst Flickvännen).

      Gilla

  4. Jag gillade gestaltningen mycket med det kalla vita utomhus, i huset och det känslokalla sätt som hon sköter om sitt barn på. Det är skickligt skrivet, sedan tror jag faktiskt att du hade fått en annan läsupplevelse om nu hade läst flickvännen först. Med den i bakhuvudet så är det inte alls svårt att förstå varför hon hamnat där hon är och hur beroendet av honom är svårt att bryta.

    Gilla

    1. Ja, jag tror också att jag borde ha läst Flickvännen först. Men då denna skulle vara fristående och jag inte var särskilt sugen på Flickvännen valde jag att hoppa över den 🙂

      Gilla

  5. Jag började läsa Flickvännen efter att jag läst Alltings början, men fastnade inte alls och blev rätt besviken. Jag visste att det skulle vara två helt olika böcker, men verkligen inget jag gillade med den förstnämnda fanns i Flickvännen tyvärr… Med detta vill jag ha sagt: om du har tid över, läs Alltings början! Den är så himla fin och bra ❤

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar